Klacksparkblogg: Be a part of the change, for a change – en uppmaning till alla privilegierade
Det är tyckarnas tid. Vi i Klackspark är själva tyckare. Vi sitter och tycker varje vecka i en podd som når ut till flera tusentals supportrar, idrottsledare, myndigheter och andra fotbollsintresserade. Det skrivna/uttalade ordet färdas flera gånger runt jordklotet på bara några sekunder i sociala medier. Det är lättare än någonsin att tycka. Det är desto svårare att göra något, uppenbarligen.
I dagarna meddelade det svenska landslaget (dam) att de under Algarve Cup skulle låta trycka personliga uppmaningar på tröjorna istället för sina namn. En kampanj för att visa unga att de kan om de vill. En kampanj för att uppmana fotbollsspelande unga att de kan om de vill.
” –Det finns alltid behov att påvisa för unga tjejer att det går att lyckas, att man kan göra det man vill oavsett, och att man inte ska känna sig begränsad på något sätt och framför allt inte på grund av kön”, säger Lotta Schelin, lagkapten i damlandslaget i ett pressmeddelande.
Varför behövs såna här initiativ? Jo, de behövs för att det inte är självklart för minoriteter att t ex spela fotboll i ett landslag. Utlandsfödda som inte får spela fotboll i sina hemländer. Fotbollsspelare som varje dag kämpar för att få vardagen att gå ihop med jobb och träning. Fotbollsspelande mammor som kämpar för att få tid till att träna fotboll samtidigt som barn skall hämtas och arbete utföras. För så ser vardagen ut för kvinnliga fotbollsspelare. En manlig allsvensk spelare tjänar i genomsnitt ca 60 000 - 70 000 kr medan en kvinnlig allsvensk spelare tjänar i genomsnitt ca 10 000 kr. Det säger sig självt att väldigt få kvinnliga fotbollsspelare tjänar tillräckligt mycket för att kunna leva enbart på att spela fotboll. Vägen till landslaget är inte så jävla lätt, med andra ord.
Damlandslaget har självklart listat ut att det här initiativet kommer att kritiseras men de genomför det ändå. Varför? För att om ingen gör någonting så förändras ingenting.
”Spela fotboll istället”. ”Ingenting förändras genom citat på ryggen”.
Men där har ni fel. Rom byggdes inte på en dag. Förändringar tar tid och de förändringar som görs har inte alltid en direkt resultateffekt.
Hade det spelat någon roll om de hade varit lite mer försiktiga med vilka citat som används? Speciellt med tanke på att vissa citat uttalats av politiker. (Politik och fotboll hör inte ihop, har vi lärt oss!)
Vet du vad? Det spelar ingen roll. Det är en lönlös debatt framförallt eftersom den missar poängen. Poängen är inte VEM som sa VAD. Poängen är innebörden och att man faktiskt gör något för att förändra. Sen att ett citat på ryggen inte automatiskt innebär att en delar personens politiska åsikter, det är så självklart att vi inte ens behöver prata om det.
Men ändå dyker de upp som svampar ur marken. Privilegierade människor med sina pekpinnar: ”Freda landslagen från såna här PR-jippon”, ”Fin tanke men det där blev galet”, ”En politisering av idrotten”. Utan att göra speciellt mycket själva, utan att komma med andra förslag på vad som kan göras. Det är som sagt lätt att tycka, svårt att göra.
De som lever i den här världen varje dag, tyckte uppenbarligen att det här var rätt sak att göra. Vilka är ni att döma? Vad vet ni om vad detta betyder för unga fotbollspelare?
Från och med nu inför vi ett villkor för tyckande: visst, kom med kritik mot det som görs men kom då också med ett konstruktivt förslag på vad som borde göras. Och ännu bättre, bara gör något själv.
En uppmaning till alla privilegierade: Be a part of the change, for a change.
