Klacksparkblogg: Vi har gjort det till rutin att varna varandra
De senaste dagarna har de vällt fram – berättelserna. Från kända och okända kvinnor. Unga och äldre. Nya och gamla historier. Alla sociala medier-flöden svämmar över av kvinnor som berättar om sina erfarenheter av sexuella trakasserier, ofredanden och våldtäkter. Det är skrämmande och överväldigande läsning, men tyvärr inte så förvånande. Nästan alla kvinnor har antingen varit med om någonting själva eller har en (oftast flera) vänner med egna erfarenheter. Vi är inte annorlunda.
Fotbollen är en mansdominerad värld. Vi har flera gånger pratat om hur det är att vara kvinna den mansdominerade sfären som fotbollen är. Nästan alla kvinnor som rör sig inom fotbollen har någon form av historia på det här temat att berätta.
I avsnitt 86 av Klackspark pratade vi om anklagelserna mot Malmö FF:s Kingsley Sarfo gällande sexuellt utnyttjande av en 14-årig flicka. Då pratade vi bland annat om hur synen på kvinnor inom fotbollen är en av anledningarna till den här typen av problem. Det finns en syn på kvinnor inom fotbollsvärlden som bara handlar om att vi är där på grund av männen. Att vi vill ragga. Oavsett om det är på andra supportrar eller på spelarna. Man ser på kvinnliga supportrar, och ibland även kvinnliga journalister, på samma sätt som man ser på groupies till ett band. Och den synen på kvinnor gör det enklare för den här typen av situationer att uppstå.
Den synen på kvinnligt supporterskap gör att ens existensberättigande inom fotbollen hela tiden ses som en invit till någonting annat. Att man aldrig anses vara ”bara en supporter” utan hela tiden bjuder in till någonting mer än så. Det är det som får spelare att efter ett ”fan vad bra du var idag” på Twitter se det som helt normalt att svara via ett tveksamt DM. Det är det som får spelare att inte se några konstigheter i att flirta med kvinnliga journalister som är där för att intervjua dem.
I princip alla kvinnor inom supportervärlden har en egen historia att berätta. Vi har berättat den, oftast för varandra. Vi har koll på vem som har gjort vad, vilka som betett sig på ett svinigt sätt, vilka man ska akta sig för. Vi varnar varandra. När nya kvinnor kommer in i supportervärlden berättar vi: ”Håll dig borta från den där personen. Och han. Och han. Och han.” I ett försök att skydda och för att undvika att andra kvinnor ska behöva gå i samma fällor som vi redan gått i. Det handlar inte om att hänga ut någon för oftast sker det fort och utan detaljer. Bara den enkla uppmaningen: ”Akta dig”. Som en naturlig del i livet och supporterskapet. Och vi tar emot varningen, och likt alla hundratals varningar vi fått tidigare i livet, arkiverar vi den under Var Försiktig som om det vore det naturligaste i världen. På så sätt hamnar Supporterpolaren, Sportjournalisten och Spelaren på samma hylla som Han Från 9A, Chefen På Första Jobbet, Matteläraren och Äcklet på krogen.
Lika jobbigt som det är att se alla berättelser som nu väller fram på sociala medier, lika skönt är det att det nu är ute. Det finns där – för alla att se. Det går inte längre att gömma sig bakom ”jag visste inte” eller ”det där är undantagsfall”. Nu vet ni. Nästan alla känner någon som de senaste dagarna har delat med sig av sin historia, eller taggat en post med #metoo. Det betyder att alla också, med största sannolikhet, känner någon som är förövare. I vissa fall kanske ni är det själva. I vissa fall kanske ni har den där gnagande känslan djupt inne som säger att det där var nog inte helt okej ändå eller jag borde nog ha sagt till när jag hörde det där.
Det är bra. Det betyder att vi nu kan börja jobba på riktigt.
Länk till Män för Jämställdhet
Länk till 10 steg till en inkluderande supporterkultur
Länk till RF:s utbildningsorganisation SISU:s webb för inkluderande idrott:
