Klar seger över svagt Sirius
Efter debaclet mot Göteborg förra helgen så passade Hammarby på att ordna en träningsmatch mot Sirius. Matchen spelades på Hammarby IP och bevittnades av några hundra supportrar i ett strålande solsken.
Startelvan
Glädjande nog så hade Kim Hellberg bestämt sig för att ställa upp en startelva som jag tror att många av oss supportrar betraktar som ordinarie i dagsläget. Tillbaka från start var Shaquille Pinas och Jusef Erabi.
Den fullständiga startelvan:
Tounekti Erabi Abraham
Besara
Tekie M. Karlsson
Pinas Eriksson Vagic Skoglund
Hahn
Matchhändelser
Hammarby börjar lite tveksamt under de första 10-15 minutarna och det är Sirius som inledningsvis håller i taktpinnen. Sirius skapar flera lägen, varav ett är riktigt vasst, där Sirius "Jocke" Perssons avslut tvingar Hahn till en kvalificerad räddning. Returen täcks sedan, mycket förtjänstfullt, bort av Hampus Skoglund. Hur som helst måste det ändå ha varit en skön start för Hahn att få göra den räddningen efter de fyra insläppta mot Göteborg senast.
Ju längre halvleken går, desto mer svänger taktpinnen över till hemmalagets sida. Hammarby känns väldigt bekväma med bollen och står för ett flertal snygga passningskombinationer, varierat med lite längre bollar mot Tounekti, Abraham och Erabi. En av kombinationerna leder också fram till 1-0, där Jusef Erabi, något turligt, får med sig bollen och kan avsluta med högern. Avslutet är stenhårt och Diawara i Siriusmålet är chanslös. Det går direkt att se på Jusef att målet har en förlösande effekt då hans aktioner efter målet är mer fyllda med självförtroende än innan.
Glädjande nog är Nahir Besara tillbaka på sin ordinarie position, där vi alla tycker att han hör hemma. Nahir ser spelsugen ut och steget ser mycket lättare ut än tidigare, vilket framförallt märks i presspelet, där vår lagkapten ofta är längst fram och styr det. Det blir också två mål från Nahirs fot, där det första visar prov på hans snabba uppfattningsförmåga. Han ser ytan bakom backlinjen och sätter fart, och när bollen når fram är han där för att snabbt förpassa bollen i mål. Nahirs andra mål är ett typiskt mål för honom. Han placerar sig rätt, strax utanför straffområdet, och när Sirius rensar bollen så hamnar den framför fötterna på honom för att sedanskickas i mål med ett distinkt avslut.
Andra spelare som spelar bra i första halvlek är Hampus Skoglund, Tesfaldet Tekie, Shaquille Pinas och Paulos Abraham, men i första hand är det laget som fungerar och man löper för varandra. I Sirius utmärker sig vänsterbacken Saba Mamatsashvii genom att spela tufft och ibland riktigt fult. Han var inte populär hos publiken på den sidan han spelade och blev ofta utbuad. När det gäller Hampus Skoglund så ser han ännu bättre och rappare ut än tidigare och han flöt fram förbi Siriusspelarna flera gånger.
Lite smolk i bägaren när Vagic tvingas byta när han högra axel går ur led. Trist, men svårt att spela vidare med en dislokaliserad axel. In istället kommer Ibrahim Breeze Fofana. Fofana gör ett mycket starkt inhopp och visar ett flertal gånger på placeringssäkerhet. Dessutom ger han backlinjen en extra krydda med sin snabbhet. Inget ont om Vagic, som har varit mycket bra, men snabbhet är knappast hans starka sida, vilket ibland gör att det känns som att Victor och Fofana blir ett mer balanserat backpar, då inte heller Victor har snabbheten som sin främsta egenskap
Med 3-0 i halvtid så kan man tycka att Hammarby skall slå av på takten, men man fortsätter att dominera matchen totalt. När Abraham sedan blir frispelad av Besara och rullar in bollen till 4-0 så är matchen avgjord och vi kan börja tänka på att lufta fler spelare i matchen.
Sagt och gjort, med cirka 30 minuter kvar av matchen gör Hammarby hela sex byten. In kommer Adrian Lahdo, Jonathan Karlsson, Simon Strand, Jardell Kanga, Abdo Boudah och Montader Mahjed. Många av inhopparna gör en bra och stabil insats med mycket spring i benen. Det ser riktigt kul ut att se dem spela och jag blir återigen förbluffad över hur mycket talang som Hammarby sitter på i nuläget.
Den som sticker ut allra mest är Adrian Lahdo som visar upp sitt underbara driv med bollen klistrad vid foten i hög fart. Det sker gång på gång och Siriusspelarna ser stillastående ut, likt alpina pinnar med flaggor när Ingemar Stenmark var i farten för många år sedan.
Jag har även en förkärlek för Jonathan Karlsson, som har en härlig speed och inställning i sitt spel, något vi fick se idag igen. ”Jonte” kommer att bli mycket nyttig för oss i Hammarby framöver. Det kan jag lova. De andra gör som sagt habila insatser, även om det är extra kul att se Jardell Kangas rappa passningspel på mitten. Vilken utveckling han har fått.
Även Gent Elezay och en annan personlig favorit, Raymond Dwomoh, kommer in mot slutet och gör bra ifrån sig. Matchen slutar, mycket rättvist, 4-0 till ett starkt och välspelande Hammarby.
När det gäller lite svagare insatser så tycker jag att Markus Karlsson behöver få upp tempot lite mer. Tyckte att han var lysande förra säsongen, men nu ser det lite segt ut. Jag räknar med att han får upp tempot till den allsvenska premiären. Sebastian Tounekti försökte, men kom sällan runt i denna match.
Tankar efter matchen
Min första tanke när jag såg startelvan var förstås varför vi inte ställde upp såhär mot Göteborg. Kim har i och för sig sagt i intervjuer att det inte var fysiskt möjligt att starta vare sig Erabi eller Pinas. Båda två kom dock i andra halvlek och det måste ändå varit bättre att starta med dem och sedan byta, om inte annat för att behålla en naturlig balans i laget, med samtliga spelare på naturliga platser.
Det var mycket glädjande att just Erabi och Besara gjorde mål och var pigga i spelet, speciellt som jag skrev att de var ur form i reflektionerna efter Göteborgsmatchen. De svarade väl upp på den kritiken idag och det är egentligen det enda jag begär, att de levererar på plan när de spelar.
Otroligt skönt också att se Fofana vara så trygg och säker bredvid Victor. Det ser ut att bli precis som 2024 inledningvis, att Victor, Vagic och Fofana kommer att få rotera på mittbackspositionerna. Det känns tryggt tycker jag då de nu är vana att spela med varandra i olika kombinationer. Närmast att utmana är Frederik Winther. Tyvärr har Frederik fått ett bakslag efter sin knäoperation och det lär ta ytterligare tid innan han kan spela. Om jag vore Hammarby så skulle jag redan nu flytta upp Raymond Dwomoh i A-truppen, då jag anser att det är mycket bättre att spela honom som mittback istället för att behöva förstöra vår fina vänsterkant genom att flytta in Shaquille Pinas i mitten.
Det har varit tydligt att Kim har försökt att hitta den optimala balansen framåt under cupen, samtidigt som spelare som Erabi, Tounekti, Besara och Abraham alla kan spela på de fyra offensiva positionerna. I denna match prövade Kim återigen en ny variant, med Abraham överflyttad till höger och denna gång får man säga att han fick träff. Det enda smolket i bägaren var att man, i och med detta, tappar det lovande samarbetet mellan Abraham och Tounekti på vänstersidan. Det märktes i denna match då Tounekti fick betydligt mindre uträttat än hemma mot Kalmar, då han var lysande med sitt vridande och vändande i full fart.
Jag konstatera att våra unga spelare fortsätter att ta steg. De som idag är närmast en startelva just nu, som inte redan är i den, tycker jag är Adrian Lahdo, Jonathan Karlsson och Montader Madjed. Även Wilson Lindberg-Uhrberg har visat att han håller även om han inte var med i denna match. Jag är också, som sagt, mycket förtjust i Raymond Dwomoh, och anser att han redan nu är tillräckligt bra för att vara med och utmana om en startplats, men där verkar inte Kim vara av samma åsikt och då är det bara att respektera det.
Slutligen så var det även skönt personligt att få se det Hammarby som jag vande mig att se under hösten åter var tillbaka. Lekfullheten, jobbet för varandra, passningspelet, pressen och målskyttet var tillbaka. Vi supportrar kan än så länge inte andas ut, men det är tydligt att Hammarby anno 2025 i alla fall inte är ett sämre fotbollslag än Hammarby anno 2024. Hur långt det sedan räcker återstår att se, men detta var helt klart ett steg i rätt riktning inför premiären mot Göteborg.
