Konstig känsla på Råsunda igår
Stefan Jansson satte ord på vad många har känt på sig. Följande text är ett uttryck för hur flertalet supportrar har svårt att identifiera sig med sitt AIK, eller är det ens vårat AIK vi ser?
Konstig känsla på Råsunda igår.
Visst gjorde den otroligt tragiska nyheten om familjen Bangura sitt för att sabba laddningen, men jag kunde ändå inte låta bli att fundera på vad som var fel.
Normalt hade jag skrikit mig trasig efter 1-0 på straff.
Normalt hade jag blivit arg och bedrövad när slutresultatet lyste irriterat från 80-talstavlan på Östra.
Men igår saknades något.
Tyvärr tror jag att jag har kommit på vad.
Det finns ingen passion i Gnaget av idag! Vi saknar vinnarskallar och vi saknar starkt lysande ikoner som samlar oss kring färger och allt vad det innebär att vara svartgul i själ och hjärta.
Rikard Norling gjorde bra och dåliga saker. Men ingen kan säga att han inte kändes som en Gnagare.
Martin Mutumba gjorde bra och dåliga saker. Ingen kan säga att han inte...
Bojan gjorde bra och dåliga saker. Ingen kan...
Ni förstår.
I år brinner Kenny för att han är en kille som brinner.
Resten, de pyr lite i bästa fall. Eller fräser till. Om gud är god det vill säga. När gud har en dålig dag, då är laget lika gnistrande som förkolnade kvistar i en utbrunnen lägereld. Tyvärr har gud många dåliga dagar.
Förra gången det begav sig i den lägre serien satsades det på hjärta och vilja. Det räckte långt. När vi sedan fyllde på med kvalitet här och var - då räckte det hela vägen.
Nu vet jag inte vad de satsat på men herrejävlar vad tråkigt det var på Råsunda igår.
Jag har sett AIK förlora många matcher. Men aldrig förr har jag känt mig så långt ifrån det som hände på planen. Herregud - vi mötte förhatliga lillebror och jag blev knappt förbannad. Vad fan?
Klubbledningen har slagit in på en farlig väg. Redan nu syns det i publiksiffrorna (men här får klantskallarna bra hjälp av media med att flytta hela skulden till kategori C) men tro mig, det kan bli värre. Mycket värre.
Que sera sera. Fine. Men om det jag ser på och runt planen inte känns som AIK. Vad fan ska jag då hålla på?
Ge mig klubben tillbaka. Ge mig passionen. Ge mig 5 noll i baken men ta aldrig ifrån mig själ och hjärta!
Passion är viktigare än segrar. Därvidlag håller jag med grabbarna på Scenen. De som säljer vår själ måste faktiskt bort!
Ge oss känslan tillbaka. Skala av allt skitsnack. Om det ser ut som skit och luktar skit - då är det nog skit. Sluta snacka om "platser till förfogande om vi inte blir omvalda..." och annat trams. Erkänn att ni misslyckats och packa ihop.
Vi vill inte ha en ryggradslös tramsteater och en bindgalen skotte!
Vi vill ha AIK. Vi förtjänar det!
