KRÖNIKA: 2018 all over again?
"På söndag finns en utmärkt möjlighet att återvinna självförtroende och framtidstro. Men då är det en derbyvinst mot Hammarby som gäller. Annars finns risken att det blir 2018 all over again", skriver Nils Rahm i en krönika.
För drygt en och en halv månad sedan var optimismen stor i Djurgårdsled. Man hade precis tagit en klar 3-0-vinst mot Örebro på Behrn Arena, truppen var i stort sett skadefri och ett Champions League-kval mot Ferencvaros stundade.
Sju matcher har spelats sedan dess och de regerande mästarna har endast mäktat med en seger (mot gibraltiska Europa FC) och man har dessutom förlorat greppet om europaplatserna. Det går fort i hockey.
Så hur hamnade vi här? Det är många delar som brustit under året. Bosse Andersson var på väg att värva in en mittback av hög kaliber som ersättare till Marcus Danielson under vinterfönstret men istället kom en pandemi i vägen. Istället föll valet på chansningen Jesper Nyholm, som länge såg ut att vara ett riktigt fynd. Men alla var medvetna om risken med att ha två skadedrabbade försvarare som komplement till Jacob Une Larsson. Och när säsongen 2020 väl hamnade i sitt mest kritiska skede stod Djurgården där med endast en tillgänglig mittback. Var det bara otur, eller har man sig själva att skylla?
Den kanske största bristen i Kim Bergstrand & Thomas Lagerlöfs lag i år har dock varit anfallsspelet. På pappret finns bland annat tre före detta skytteligavinnare och en poängkung från i fjol i Jonathan Ring. På planen har vi sett… i stort sett ingenting. De senaste två matcherna har varit talande för hur besvikna tränarduon varit över sina anfallsspelare när såväl Holmberg som Kujovic suttit på bänken. Givetvis ligger inte problemet bara på individnivå. Det kollektiva har inte alls sett lika säkert och självklart ut som det gjorde under guldåret. Är det på grund av mättnad i laget? Ett ledarskapsproblem? Eller var helt enkelt fjolåret en maxprestation utan dess like?
Nu placerar sig i alla fall Djurgården på en femteplats i tabellen samtidigt som man har ett surt europa-uttåg i bagaget. Personligen får jag en stark deja vu-känsla från säsongen 2018. Under den sommaren bubblade Djurgårdsfamiljen efter ett vunnet cupguld och första europakvalmatchen på över 10 år. Samtidigt såg tabelläget ljust ut och en topp tre-placering var fullt möjlig.
Istället blev det en fiaskoartad förlust mot Mariupol och en höst fylld av mediokra insatser. Som extra salt i såren tog AIK SM-guld medan Djurgården slutade på en betydelselös sjundeplats.
Nu är det dags för Bergstrand & Lagerlöfs Djurgården att höja sig och faktiskt göra någonting positivt av den här hösten. På söndag finns en utmärkt möjlighet att återvinna självförtroende och framtidstro. Men då är det en derbyvinst mot Hammarby som gäller. Annars finns risken att det blir 2018 all over again.