Krönika: 2022 och svackan som drabbade Elfsborg
Den största boven för vårt anfall var vårt egna slarv
Ja, det var det. Säsongen 2022 är avslutad och allt vi kan göra nu är att minnas och längta och förbereda oss för säsongen 2023.
Det gick inte som vi hoppades i år. Svackan tog alla guldchanser ifrån oss då den höll i sig för länge. En svacka i sig är inte ovanlig, i stort sett alla lag i Allsvenskan drabbas av en varje år, men vår höll sig i nio raka omgångar. Efter det var vi för långt efter för att ha någon chans till guldet och allt vi kunde göra var att putsa siffror och försöka förbättra tabellpositionen.
Det talar till vår styrka att vi faktiskt lyckades med just detta.
Svackan var tung dels för att vi inte lyckades vinna och bitter för att vi faktiskt i stunder spelade tillräckligt bra för att göra det. Bristande självförtroende och tunga fötter blev dock till slarv och under dom nio omgångarna spelade vi hela sex stycken oavgjorda matcher. Bland annat 4-4 mot Häcken.
Bittert är ordet. Och slarva det gjorde vi. Men vi tog oss tillbaka och den återkomsten i sig är en hyllning till våra spelare och ledarskapet under Jimmy Thelin.
Det vi kan hoppas på är att lärdomarna från den här svackan inte hinner glömmas bort innan 2023 drar igång.
Vad gäller den sista matchen mot AIK så var det en kombination av det bästa och det sämsta för det gulsvarta året.
Negativt: vi slarvad en del i defensiven i vår jakt efter kontringsmålet vilket gjorde att vi släppte igenom alldeles för många anfall alldeles för nära. En storspelade Rönning räddades oss dock. Frågan är om Rönning varit lika bra en enda gång i år som han var mot AIK. Kanske var det nyttigt för honom att sitta på bänken i fjorton omgångar även om jag kan tänka mig att han har annat att säga. Det går dock inte att komma ifrån att fastän vi har två målvakter av yppersta klass så har Valdimarsson haft en starkare säsong än Rönning.
Mot AIK, som sagt, var Rönning dock bättre än under hela året och det var härligt att få se och det var helt avgörande för resultatet. Eftersom vi, som en upprepning av det sämsta från året, hade oerhört svårt att få till avsluten.
Mer positivt var att vi när vi hade bollen mer eller mindre spelade ut AIK även om vi inte hela tiden kom till avslut. AIK är ett väldigt starkt lag inte minst i defensiven så det hade varit konstigt om vi kom till så många chanser men jag tror att vi kan slå fast att den största boven för vårt anfall var vårt egna slarv för som helhet spelade vi så bra att det är chockerande att vi avslutar säsongen på sjätte plats.
Lyckligtvis behövde vi bara samla oss en enda gång för att vinna och Ondrejka fick hamra in bollen i AIK:s mål. Och sen fick han gult kort för sitt målfirande. Det finns ett oerhört potential i honom och det skall bli spännande att se vad som händer i framtiden.
Elfsborg hade möjligheten, spelarna och potentialet för att vinna Allsvenskan 2022. Jag har fullt förtroende för våra möjligheter att göra verklighet av denna möjlighet 2023.
