Krönika: 30/3-2014
För ett år sedan, på dagen, släcktes en Djurgårdares livslåga i Helsingborg. Under alla mina år som Djurgårdare har jag aldrig gått igenom något så tungt, som när Stefan togs från oss. Ett år sedan idag Stefan, vi är fortfarande med dig överallt!
Inledningen på fjolårets Allsvenska kunde inte ha fått en värre inledning. Då tänker jag inte rent sportsligt, naturligtvis, utan som en medmänniska, Djurgårdare och som en son till en far och mor. Jag var även långt ifrån ensam, då hela Fotbollsfamiljen enades i denna fruktansvärda, för att inte nämna onödiga, tragedi. För samhället, och för oss alla andra, tågar vardagen på. Samhället går vidare, oavsett hur sorgsen och ledsam en tragedi är. Men för en familj, har en stol varit tom vid matbordet i ett år nu. Ett år, där fyra barn har fått klara sig utan sin pappa. Jag talar nog för oss alla, oavsett vilka färger man har, att våra supporterskap inte ska behöva kosta ett människoliv, och att barn ska växa upp utan sin pappa.
På söndag väntar en hemmapremiär mot Elfsborg, och strax efter det ett hett derby mot Hammarby. Matchen mot Hammarby kommer bli speciell, dels på grund av Bajens Allsvenska frånvaro de senaste åren, men främst på grund av Stockholmsarenan. Kampanjerna som "Defend Söderort", och "Offend Söderort", kanske bidrar med hajp och lite skojigt retande av antagonisten, men det är otroligt viktigt att det hålls på rätt nivå. Historien, Stockholmsarenan och området kring Johanneshov kommer alltid att diskuteras bland Stockholmssupportrarna, och självklart ska vi pika och retas med varandra, men låt det aldrig gå över till hot, hets och våld. Det är inte meningen att denna krönika ska bli en moralkaka, men kanske mår vi alla bra av en påminnelse då och då.
Denna krönika är inte skriven med en sportslig baktanke, utan med en förhoppning av att vi alla får en påminnelse. Under mina år som Djurgårdare har jag varit med om härliga derbyvinster, magiska ögonblick och SM-Guld. Men jag har även varit med om tunga derbyförluster, skandaler och degraderingar. Men, för mig, så var Stefans bortgång för ett år sedan värre än samtliga derbyförluster, skandaler och degraderingar, tillsammans. Det får inte hända igen.
Vi går in i en ny säsong på söndag, ett nytt blad och en ny start. Vi kommer att ha en stol tom på Stockholmsarenan, men förhoppningsvis kan Stefan bli den påminnelsen vi behöver. Tänk på vilka nära och kära du har, tänk på de nära och kära som gnagaren, bajaren, skåningen och göteborgaren har också. Tänk på Stefan.
Under dagen kommer en minnescermoni att hållas vid Stadion. För er som vill och kan, rekommenderar jag varmt att åka dit och hylla, och minnas, Stefan. Ett år sedan idag, vi är fortfarande med dig överallt Stefan!
