Krönika: Aldrig bra om målvakten är bäst
"Tim Rönning stod för en strålade räddning när Stefanelli kom till friläge och en helt otrolig räddning på Goitoms nick i slutet på första halvlek."
Förlust.
En förtjänt seger för AIK och sålunda förtjänt nederlag för oss. Vi kunde ha tagit matchen igår. Vi kunde ha rest oss och ännu en gång erövrat nationalarenan men satsningen kom för sent och var inte tillräckligt precis.
Det råder ingen tvekan om att AIK är ett starkt defensivt hemmalag. Statistiken över matcher där AIK satt det första målet visar på en enorm fördel för Gnaget och dom förtjänar sin plats bland dom svåra bortamatcherna. Detta till trots skall vi inte glömma att Elfsborg har besegrat AIK på Friends. Och det så sent som den sjätte augusti förra året. Den stora skillnaden möjligen då att vi satte det första målet vilket tvingade AIK att satsa framåt snarare än som igår då dom kunde fokusera på att hålla oss borta och attackera när möjlighet gavs.
Innan vi kom dit spelades dock en hel första halvlek där båda lagen inledde för att sätta sig i förarsätet. Vi pressade utan att komma riktigt nära till skillnad från AIK som tog sig igenom flera gånger. Tim Rönning stod för en strålade räddning när Stefanelli kom till friläge och en helt otrolig räddning på Goitoms nick i slutet på första halvlek. Det är underbart att ha honom tillbaka i form igen för jäklar i min låda vilken målvakt han är.
För vår offensiva satsning blev det ett kännbart avbräck när den vindsnabbe Alm gick sönder. Hans ersättare Ondrejka visade mod och teknik men han löper inte i djupet som Alm och det kändes som att anfallsidén gick förlorad med att Alm gick ut. Avsaknaden av en så viktig spelare blir naturligtvis alltid kännbar men nog borde vi kunnat anpassa oss och testat en annan idé. Vi kan inte vara så enkelspåriga.
Nog försökte vi och vi tog oss i närheten ofta men vi blev inte farliga. Avsluten var antingen hårda och helt missriktade eller lösa och ofarliga. Vi slarvade och verkade helt ha fel på kommunikationen i laget med bollar som gick iväg utan adressat eller flera på samma boll vilket gjorde situationen okontrollerbar. Det hela såg stressat ut. En av få positiva saker som kan sägas om vår offensiv i första halvlek var att vi faktiskt kom till avslut.
I andra halvlek kom så olyckan på riktigt. Ännu en misskommunikation mellan spelare ledde till att Stefanelli kom i kläm och vi fick en straff dömd mot oss. En helt korrekt straff, inget att snacka om förutom att säga att det uppenbarligen var ett resultat av otur och slarv snarare än fusk eller illvilja.
AIK höll sin dominans över spelplanen i ytterligare omkring en kvart tills Frick byttes in och redan fem minuter efter det fick vi till vår första riktigt farliga målchans. Ju närmare slutsignal vi kom ju mer pressade vi tillbaka AIK och vi kom in bakom deras backlinje gång efter annan och hotade. Dock utan att hota mer än en handfull gånger. Att vi sedan slarvade bort flera möjliga anfall genom att låta AIK samla sig i defensiven gjorde inte vårt arbete lättare. Vi har satt i system att anfalla snabbt när möjligheten ges och skapa frilägen genom att lämna motståndarna bakom oss på mittfältet, det är en framgångsrik taktik men det är inte till så stor nytta att starta snabbt om allt vi gör är att stanna och invänta både medspelare och motståndare. Samtidigt är det inte bollhållaren i just dessa fall jag anklagar utan snarare hans medspelare som inte följde med och därmed inte gav någon passningsmöjlighet.
Mer blev det inte. Efter dryga 90 minuter var årets andra förlust ett faktum. Återigen kan vi samtidigt konstatera att vi var starkare individuellt än som enhet och det är ett problem som vi måste komma till rätta med. Vi måste ha klart för oss vilken taktik vi skall använda beroende på vilka spelare som är på planen och vi måste göra det bättre när vi kommer till avsluten.
Som det var igår var det framförallt Rönning som räddade oss från en förnedrande förlust. Rönning var klart bäst på planen och det är aldrig bra om det uppenbart är så att målvakten är bäst eftersom det betyder att något inte stämmer bland övriga spelare.
Som avslutning vill jag dock påpeka, om inte annat för att jag inte vill sluta för negativt, att trots att AIK är ett så starkt defensivt lag så lyckades vi gång efter annan hota bakom deras backlinje. Och vi skall heller inte glömma att dom vann på en straff. Inte något spelmål.
Fyra matcher. Två vinster och två förluster. Det kunde ha varit långt värre.
