Krönika: Äntligen en seger
"Jag vill inte påstå att vi gjorde vår bästa andra halvlek för året, om inte annat för att det vore en överdrift angränsande till lögn, men förbättringen var påtaglig och det var gott så."
Igår spelade vi den 27: e omgången och det är därmed inte mycket kvar av Allsvenskan 2017. Ännu lite för tidigt för någon form av sammanfattning men samtidigt alldeles för sent för att göra den här säsongen till något mer positivt än misslyckad. Det Elfsborg kunde göra igår och som Elfsborg har tre chanser till att göra är att avsluta säsongen med lite stil.
Man kunde ju då tycka att Gif Sundsvall skulle vara en god motståndare för detta ändamål. Det är en klubb som huserar under oss i tabellen och som, i likhet med Elfsborg inte haft sin allra bästa säsong. Ärligt talat så är det en klubb vi alla dagar i veckan skall kunna slå till och med på bortaplan men det bör påpekas att vi inte alltid haft så lätt att göra det och i år finns inga garantier.
Hade pausen fått någon effekt för Elfsborg? Hade Mian lyckats hamra in lite självförtroende i laget? Det var frågorna som jag ställde mig inför avspark. Förlust har blivit till mer regel än undantag för oss i år men att förlora mot Sundsvall på hemmaplan är inte ett tecken på att någon vändning har påbörjats. Det hade dessutom varit mer än en spik i kistan för säsongen då det förlängt risken att vi faktiskt skulle åka ur Allsvenskan. Det är något man knappt ens kan föreställa sig.
Jag måste säga att det började helt okej. En snabb attack av Lundevall som ledde fram till en hörna som Horn dessvärre nickade över. Inte direkt en smakstart men det har sett sämre ut och Horn var inte långt ifrån att få in bollen. Det kändes som om vi alla hade anledning att vara åtminstone aningen positiva.
Sedan satte Sundsvall mål på frispark i 7: e. Ellegaard var chanslös då han gått ut för att försvara och målet lämnats tomt när bollen passades till Wilson. En på pappret kanske oklok sak av Ellegaard att göra men jag kan inte klandra honom för beslutet. Större problem var att Wilson lämnades helt fri av försvarande gulsvarta och det 12: e insläppta målet på tre matcher var ett faktum.
Känns scenariot bekant från tidigare matcher i år?
Samma problem om och om igen och ännu gång ett underläge vi var tvungna att ta oss upp från och det såg inte ljust ut för oss. Sundsvall körde med en väl packad defensiv och det fanns inte mycket vi kunde sätta emot i första halvlek.
Vårt passningsspel var fortsatt lidande men det hade långt ifrån bara att göra med Sundsvalls defensiv. Vi fick inte vårt lagspel att fungera mer än i korta stötar. Vilja fanns inte första halvlek men inte energin att verkligen göra något kreativt eller samordnat och när signalen för paus ljöd hade vi ännu inte lyckats få till något avslut på mål. Goda intentioner men dåligt med förmågan.
Sundsvall hade inte alls det problemet och till skillnad från oss var dom ständigt framme och hotade. Ellegaard fortsätta dock att rädda oss gång efter gång.
Ellegaard har länge varit en fantom i laget ända sedan han kom till oss men efter den här säsongen skall vi alla vara ännu gladare att ha honom i vårt mål. Med en svagare målvakt kunde det mycket väl vara så, efter dom katastrofala defensiva insatserna i år, att vi kunde ha spelat för att ta oss upp från nerflyttningsposition istället för som igår för att garantera Allsvenskt kontrakt till nästa år.
Manns syntes mycket i första halvlek och var väldigt viktig i att alls få bollen över mittlinjen. Flera andra spelare kan nämnas, Lundevall inte minst, men jag vill lyfta fram Manns som en av dom viktigaste i att få igång offensiven, hur tam den än var i första halvlek när bollen lämnade hans fötter. Defensivt var han dessvärre inte alltid lika tydlig men det kan förvisso sägas om dom flesta i gulsvart. Det bör dock sägas att det inte av nödvändighet är en positiv sak att en ytterback, även om Elfsborgs ytterbackar alltid också har en offensiv funktion, är den som visar sig som en av dom starkaste i offensiven.
Ett omedelbart klart bättre organiserat hemmalag inledde den andra halvleken. Vi rörde på oss och ville äntligen han bollen igen och passningarna sparkades med en helt annan medvetenhet. Ett lagspel kunde skönjas och vi kunde etablera en dominans över mittfältet.
Visst, Sundsvall bröt en hel del av våra passningar och kunde anfalla men plötsligt kunde vi återta bollen igen utan att behöva invänta ett avslut och redan i 51: a drog Lasse Nilsson iväg det som var vår farligaste chans i matchen efter Hons nick och det första avslutet på mål. Tyvärr lyckades Naurin stoppa bollen men det var en lysande inledning på halvleken, inte minst med tanke på den som avslutats en kvart tidigare.
7 minuter senare satte Issam Jebali säsongens 8: e mål. Stolpe in efter att Elfsborg faktiskt hållit fast vid det lyft som gjort inledningen av andra halvlek till betydligt mer njutningsbar än den första.
Även defensivt var vi klart starkare. Sundsvall kom fortsatt alldeles för nära alldeles för många gånger men där fanns en portion av det samarbete och den organisation som vi saknat och det var svårare för gästerna.
Jag vill inte påstå att vi gjorde vår bästa andra halvlek för året, om inte annat för att det vore en överdrift angränsande till lögn, men förbättringen var påtaglig och det var gott så.
Oavgjort mot Gif Sundsvall hade dock inte suttit så skönt som en seger och där kom räddaren in. Lasse Nilsson hade sedan sitt inhopp ständigt hållit sig framme och i 94: e minuten, med 45 sekunder kvar av matchen, tog han emot en lång passning med tåspetsen och tunnlade in bollen mellan benen på Tommy Naurin. Ett segermål som bara gjordes ljuvligare av att det garanterade oss spel i Allsvenskan även nästa år även om vi skulle förlora dom sista tre matcherna.
Som helhet var gårdagens match inget vidare men segern var viktig på många plan. Säsongen 2017 skall bara knytas ihop men hur vi avslutar den kan ha betydelse för med vilken känsla vi tar oss an säsongen 2018. Tre segrar till skulle vara ett fint lite plåster på såret.
PS
Med tanke på dom kvaliteter som Lasse Nilsson bevisligen besitter och i beaktande av hur viktig han visat sig varenda gång han bytts in har det varit förvånande lite speltid för honom i år. Ännu ett skäl att ifrågasätta den taktiska kompetens som tidigare styrt Elfsborg.
