Krönika: Är Elfsborg bra nog för Europa League?
En lika rejäl som bitter förlust. Med tre tydliga taktiska misstag.
Efter den lysande avslutningen av kvalet ställdes vi inför den första matchen i gruppspelet i Europa League.
Plötsligt var det dags. Tiden går på något sätt alltid framåt och det man fruktar liksom det man längtar efter kommer till en med samma obevekliga bestämdhet.
Matchen mot Salzburg var något jag längtat efter (jag längtar efter alla Elfsborgs matcher så det var inget ovanligt) och något jag i viss mån fruktat.
När det meddelades att det var just Salzburg som skulle bli våra första motståndare i Europa Leagues gruppspel verkade det som om alla var nöja med det. Det var rentav en självsäker ton i alla uttalanden. Nu är det ju viktigt rent psykologiskt att inte sätta motståndet på en alltför hög piedestal och heller inte en alltför låg. Båda misstagen innebär att man går in i matchen med en förödande inställning av antingen över- eller underskattning och båda kan straffa sig rejält, vilket resultatet mot Salzburg tydligt illustrerar.
Själv blev jag inte särdeles lugn av att se Salzburg i våran grupp. Jag vill på inget sätt höja mig själv till ett orakel men jag skulle ljuga om jag sa något annat. Glöm inte att varje motståndare som Elfsborg ställs inför precis som vi har tagit sig till gruppspelet.
Jag var orolig för att jag helt enkelt aldrig har hört talas om dom Salzburg (laget alltså).
Detta skulle kunna ses som en fördel, bra lag har väl dom flesta hört talas om, men när laget är okänt är också lagets kvaliteter okänt. Nu skall detta motverkas genom att Elfsborg har folk som scoutar och lämnar rapporter, en metod som gett goda resultat många gånger förut.
Matchen då.
Ja, det gick väl inte riktigt som planerat. En lika rejäl som bitter förlust. Med tre tydliga taktiska misstag.
En man jag såg matchen tillsammans med sa att det märks att det är klasskillnad mellan lagen. Detta menat som att Elfsborg var det klart sämre laget. Sett endast till resultatet så är jag böjd att hålla med. Men det är inte allt.
Elfsborg inledde med en tydlig spelidé som väl lättast kan beskrivas med ett ord: köttvägg.
Nästan varenda spelare parkerade sig i eget straffområde och tvingade Salzburg att springa sig trötta och frustrerade. En taktik som kan ses som feg men det kan inte förnekas att det var effektivt. Salzburg kom inte igenom, trots briljanta lyft över backlinjen, och finliret som dom inlett med dämpades när det närmade sig en halvtimmes spel och Elfsborg började försöka sig framåt.
Det är här som jag anser att det första taktiska misstaget från Elfsborg visade sig.
Man anföll men vågade sig inte fram med mer än en eller max två spelare med resultatet att Salzburg kunde anfalla dom som en ilsken bisvärm och strax själv kunna anfalla. Detta tillsammans med att Salzburg fick stora utrymmen att röra sig över och flera gånger möttes av en stillastående backlinje blev dyrt.
1-0 till hemmalaget var priset.
2-0 kom av den billigaste straffen på år och dag.
När så andra halvlek spelades och Elfsborg var piskade att göra mål så var lagen i långa stunder helt jämnspelta och vi hade ett par chanser att få reducera, i min mening hade matchen nog tagit en helt annan vändning om Elfsborg faktiskt lyckats spräcka nollan. Allt rasade samman när 3-0 trycktes in. Och sedan 4-0.
Det andra taktiska misstaget var att i andra halvlek anfalla med nästan hela laget och lämna det egna målet i stort sett utan försvar. Med så snabba motståndare var det en onödig risk.
Det tredje var att när Salzburg ändra sitt spel för att motverka Elfsborg så ändrade inte Elfsborg sig för att stå emot. Visst, bytena hade effekt men Salzburg läste och slog ut.
Helmut von Moltke d.ä. sa en gång ungefär följande: ingen plan överlever kontakt med fienden.
Han talade om krig och strider men det är ändå något som Elfsborg behöver ta in. Planen fungerade inte, då får vi anpassa oss och göra på något annat sätt. Det var faktiskt precis det som Salzburg gjorde och dom gick hem med 4-0 i bagaget.
Den stund då lagen matchade varandra var kortlivad och ju mer vi närmade oss slutet på matchen desto mer blev det en klasskillnad. Passningarna inom Elfsborg, som emellanåt var lika fantastiska som vanligt, blev för det mesta bara en oändlig rad av bortrensningar. Aldrig förut har jag sett Elfsborg skjuta så många bollar direkt till motståndarna.
Det var en bitter upplevelse och en dyster inledning av gruppspelet som inte helt osökt förde tankarna mot Sveriges inledningsmatch mot Ukraina i EM.
Är då Elfsborg bra nog för Europa League, eller har vi tagit oss vatten över huvudet?
Svaret på frågan:
Självklart är Elfsborg bra nog. Det finns ingen tvekan. Man måste bara träffa balansen mellan att våga och vara försiktig. Ingen plan överlever kontakt med fienden.
PS.
En betydligt trevligare upplevelse än matchen i sig var hur vi denna gång fick uppleva den. Biografen i Svenljunga har nämligen ordnat så att dom visar Elfsborgs bortamatcher på bioskärmen så jag, min kära sambo och min far åkte alla dit och tog vår plats i stolarna. Jag måste erkänna att det var en härlig upplevelse. Mitt förslag till sambon om att installera en liknande skärm hemma i huset föll dock inte i god jord varför jag får njuta så länge det går.
Bara ytterligare ett skäl att hoppas att Elfsborg tar sig långt i gruppspelet.
