Krönika: återuppväck rädslan
"Borås Arena skrämmer inte längre."
Borås Arena skrämmer inte längre.
Under många år var vår hemmaarena en av dom svåraste att ta poäng på. Matchen mot Elfsborg en av dom värsta bortamatcherna för året för alla, till och med för dom som samlade poäng på hög i andra städer.
Så är det inte längre. Det är surt men sant. Sedan 2013 har vi kontinuerligt samlat på oss poängförluster och rena nederlag på vår hemmaplan med 2017 och 2018 som dom dystraste säsongerna någonsin på Borås Arena i en nedåtgående spiral. 2017 kämpade vi oss fram till sju vinster och fyra förluster på hemmaplan bara för att 2018 endast vinna tre matcher mot totalt sex förluster. Det är inte skrämmande siffror för våra motståndare och sålunda är vår hemmaplansfördel kraftigt förminskad.
Att en omedelbar förbättring behövs är inte en nyhet för någon, knappast heller att det i år är av större betydelse än vanligt att hålla sig kvar i högsta ligan. En absolut ekonomisk betydelse. Ett nytt Tv-avtal träder i kraft 2020 och det vore en enorm ekonomisk miss om våra konkurrenter får en del av kakan medan vi tvingas sälja av spelare för att ladda om i Superettan med en spottstyver av dom ekonomiska muskler konkurrenterna får via sin blotta närvaro i högsta ligan. Visst, ekonomi är inte allt i Allsvenskan. Malmö FF, den tveklöst rikaste klubben i ligan, lyckades till exempel inte ta guldet förra året men det vore en naiv inställning att ta detta faktum som att ekonomin är av låg betydelse. Dom rikaste klubbarna kommer alltid att ha fördelarna på sin sida i kampen om topplaceringarna och dom som håller sig kvar till nästa år kommer få en rejäl skjuts. Kontentan är alltså att det just i år är viktigare att hålla sig kvar än att vinna.
Kontroversiellt, jag vet men det gör det inte mindre sant. För att ha goda framtida chanser att konkurrera i framtiden måste vi helt enkelt spela i Allsvenskan nästa år. Så, vi har stora ekonomiska skäl att förbättra resultatet från förra året men om man nu skulle tycka att det låter för krasst så finns ju också skälet att det helt enkelt varit för dystert för länge.
Elfsborg hör hemma i toppen av Allsvenskan. Inte bara av traditionella anledningar utan också för att spelare för spelare är det där vi borde vara. Försäsongen har tyvärr inte gett ett enbart positivt intryck av läget men det ser ändå mycket bättre ut än det gjorde när hockeymörkret tog över.
Den första riktiga matchen för året mot Hässleholm IF, förvisso ett lag som var nödvändigt att besegra om inte annat för bibehållen värdighet, gav en positiv mersmak. Där 2018 var stillastående fanns det mot Hässleholm rörlighet i laget. 2018 vek vi ner oss när vi hamnade i underläge eller som allra senast så snart andra halvlek drog igång. Men inte mot Hässleholm. Elfsborg gick ut med något att bevisa och åkte hem inte bara med en seger utan med en storseger. 1 - 5 visade att Elfsborg fortsatte framåt matchen igenom. Och visst, fler avslut resulterade i ingenting än med mål men vi hade avslut, hungriga, vassa avslut. Med fyra måls ledning och segern säkrad fanns fortfarande hunger efter mer och det gjorde mig så lycklig. Matchen mot Hässleholm var bättre än något jag såg Elfsborg prestera under hela 2018.
Det fanns fler positiva punkter under våren som alla visade på en fortsatt utveckling mot ett lag med balans mellan en stark offensiv och en lika stark defensiv.
Sedan fanns det gott om besvikelser. Att vi slogs ur Svenska cupen och i slutändan förlorade ett flertal matcher är ju inget man hoppar högt av glädje åt men är det något vi alla vet så är det att en halvtaskig försäsong inte behöver betyda något i slutändan. Framgångar i skapt läge har kommit i alla fall och det hänger väldigt mycket på stämningen i gruppen, vetskapen om att det är möjligt att lyckas och att vi inte ger upp bara för att motståndarna lyckas med något.
Vi kommer stöta på motgångar under säsongen, det är hur vi hanterar det som visar hur väl Thelin har lyckats med gruppen lika mycket som hur vi hanterar framgångarna.
Det första året var för att bygga, det är nu som det verkligen behöver levereras och när det då är ett år med extra stor betydelse finns det inte utrymme för särskilt mycket tålamod. Försäsongen har visat en del bra men jämfört med 2018 kommer det krävas enorma framsteg och det redan från början. Alla som spelar i Allsvenskan 2019 kommer göra allt för att få vara kvar. Men det får inte vara målsättningen, alltså att bara hålla sig kvar. Målet måste vara att ta guldet 2019, jag kan inte acceptera att man har en lägre målsättning eftersom man då öppnar upp sig för att inte satsa tillräckligt hårt. Sedan att man kan misslyckas med att nå hela vägen fram det är en sak, varje år är det femton klubbar som inte klarar av det, men målsättningen måste vara guld annars har ledningen inte i Elfsborg att göra.
Jag gillar inte när tränare byts hit och dit utan att man verkligen har gett personen en chans men Thelin har nu haft en hel säsong på sig att träna in sitt system och hitta dom spelare som kan klara av att ta guldet. Ligger vi på kvalplats när sommarens uppehåll kommer behöver ledningen bytas ut. Ligger vi i botten efter åtta matcher behöver ledningen bytas ut. Om spelidéen ännu inte genomförs så är det av allt att döma inte en genomförbar spelidé. Det är så enkelt och så bittert. Jag tror inte att någon vill att vi skall komma till den slutsatsen.
Ingen vill väl känna att plågan 2018 var en förberedelse och byggperiod för ingenting.
Låt oss få en säsong att minnas med stolthet. Guld eller inte så låt ingen gulsvart se tillbaka på 2019 och säga att vi inte gav allt vi hade. Låt oss en gång för alla återerövra vår egen hemmaplan och låt oss återuppväcka den rädsla våra motståndare kände när dom steg in på Borås Arena.
