Krönika: Att inte tåla bakslag
"Ett lag som Elfsborg måste klara av att samla sig och hantera en motståndare som Sundsvall, även om vi är i underläge."
Förutsättningarna för matchen som igår spelades på Borås Arena var på det stora hela mer eller mindre identiska med dom senaste omgångarna. För att hålla oss kvar i delad ledning var vi tvungna att vinna. Och skall vi vara riktigt ärliga så var det nog få av oss som faktiskt tvivlade på att vi skulle göra det. Visst, en viss oro fanns säkert som inför varje match men det var ju Sundsvall vi skulle möta. Laget vi besegrade med 0-1 på deras hemmaplan i en av våra sämst spelade matcher det här året. Nej, frågan var inte om vi skulle vinna utan med hur många mål vi skulle förbättra vår målskillnad.
Den där arrogansen igen. Den som satt krokben för oss ett par gånger redan.
Mycket riktigt var det ett självsäkert gulsvart lag som gick ut på Borås Arena igår.
Hur såg det då ut?
Jo, Elfsborg spelade ett fantastiskt läckert samspel där laget verkade vara mera av en enda gemensam organism än individuella personer. Rörelserna över planen skedde med total samordning och där en lämnade tog en annan över. Om till exempel Zeneli missade att plocka av Sundsvall en boll fanns där genast Klarström och Hauger för att hjälpa till. När vi kunde uppehålla press kom gästerna inte närmre vårt målområde än precis förbi mittlinjen.
Detta var matchbilden. I lite drygt 20 minuter och 30 sekunder.
Sedan fick Pa Dibba bollen och drog iväg på en räd som såg ut som en vild chansning och sätter 0-1. Mål på den enda gången under matchen då försvaret vacklat.
Varken min far eller jag kunde tro det var sant. Vad värre var verkade heller inte våra spelare kunna tro på det. Det var första matchen mot Sundsvall omvänt.
Att Elfsborg stördes av detta var väldigt uppenbart men det var inte uppgivet. Försvarspelet kändes dock plötsligt mer stressat och när Gerson satte 0-2 för Sundsvall blev det riktigt tungt.
Mest stressad av alla, åtminstone vad jag kunde se, var tyvärr Abbas Hassan. Att släppa in två mål i första halvlek, på hemmaplan, när man står i A-laget för första gången på länge är väl inte direkt en dröm. Samtidigt kan han knappast anklagas för målen då han ur min vinkel såg ut att vara helt chanslös på båda. Ja, han orsakade frisparken som ledde till mål nummer två men det vill jag lägga på nervös fumlighet. Tyvärr blev det värre.
Att ha pressen men inte få utdelning är psykologiskt krävande. Att motståndarna trots din press lyckas göra mål är ännu mer krävande. Att dom gör två mål är rent förödande.
Det enda hoppet var det som vi gulsvarta alltid har kunnat lita på: Elfsborg är alltid bättre i andra halvlek.
Var vi bättre?
Egentligen inte.
Organismen som inlett matchen var krossad som en tappad julgranskula i glas större delen av andra halvlek gick ut på att bara försöka sparka undan bollen för att Sundsvall inte skulle få göra ytterligare mål. Vi gick två eller tre man på samma boll vis flera tillfällen och lämnade därmed stora hål för Sundsvall att utnyttja.
Det verkade inte finnas någon tillit inom Elfsborg för att medspelarna skulle kunna hantera läget och det gjorde att alla kände sig tvingade att vara med överallt. Förödande.
Sundsvall gjorde förvisso bitvis en stark match och anföll som Kalmar FF gjorde en gång i tiden. Köttmur framför eget mål och sedan snabba anfall. Vår höga försvarslinje sprangs ifrån och blev egentligen inte starkare förrän Anders Svensson pungtmarkerade Pa Dibba och neutraliserade honom ända tills han byttes ut. Oron fanns där dock ändå och det duger ärligt talat inte. Ett lag som Elfsborg måste klara av att samla sig och hantera en motståndare som Sundsvall, även om vi är i underläge. Den enda rimliga förklaringen till raset är att vi återigen gått in med en arrogans som inte tålde bakslaget med 0-2 underläge. Det som kunde ha blivit vår 100:de seger blev istället vår 17:e hemmaförlust.
Vi kan bättre och vi måste visa det om vi ska ha en chans att ta guldet.
Allsvenskan är inte över ännu men det är väldigt riskabelt att låta något lag få försprång.
Avslutningsvis några saker som ändå var positiva:
Andreas Klarström gjorde en bra match och var stor del i att stoppa Sundsvall från att sätta ytterligare mål.
Simon Hedlund spelade med härligt aggressivt självförtroende och kunde mycket väl ha varit del i ett flertal mål.
Även Arber Zeneli gjorde en bra match men det märktes att han hämmades av att Lundqvist inte fanns med för uppspelen.
Sällan har väl Elfsborg haft ett så massivt publikstöd som igår. Att vi på ståplats hejar på hör naturligtvis till vanligheterna men att sittplats är såpass med så tidigt och dessutom i underläge är ovanligare och en härlig upplevelse.
Mittfältsgeneralen Anders Svensson stannar och avslutar sin karriär i dom gulsvarta färgerna. En nyhet som gör mig skamlöst lycklig.
PS
Den nya Elfsborgslåten är som låt inte dålig men för mig är den knappast ett alternativ till Stå upp för Elfsborg.
