Krönika: Att undvika hockey
Seger mot Djurgården borta innan landslagsuppehållet, seger mor Norrköping hemma när Allsvenskan startade upp och väntande succé (?) i Europa League. Det är nu det börjar.
Nu tycker jag att vi gör såhär:
Säsongen hittills tar vi som en uppvärmning och resten av tiden som återstår är då som vi verkligen skall visa vad vilka Elfsborg är och vad vi tillsammans kan uppnå.
På torsdag är det äntligen dags att spela i Europa League. Kvalet är avklarat och gruppspelet tar sin början. Vi har alla varit så lyckliga över att slå Nordsjälland att det nästan känns som att vi redan klarat av dom sista hindren och besegrat alla motståndare i Europa.
Dessvärre är det inte så. Vi hade absolut något att fira och glädjen var helt klart berättigad. Det är bara det att det är först nu på torsdag som ligan börjar för vår del.
Har vi då någon chans eller kom vi med som genom en olycka.
Låt mig säga såhär: Vi gulsvarta har alla chanser i världen att ta oss långt i Europa. Vi har talangen och spelarmaterialet. Det hänger på att vi får vara skadefria, inte drar på oss för många röda kort (ni spelare vet säkert vilka som skall vara extra försiktiga), att fokus hålls hela matcherna igenom och att Lennartsson faktiskt blandar lite i vilka som ingår i startelvan. Det är en sak att tala om det och en annan sak att faktiskt göra det.
För min del hoppas jag att säsongen för Elfsborg kan fortsätta så länge som möjligt. Som det ser ut nu är vi garanterade speltid in i december men för min del får det gärna fortsätta in på nästa år. Om inte annat för att ju längre Elfsborg håller sig kvar desto korta tid är jag tvingad att utstå det fruktade hockeymörkret.
Framåt till seger!
När Allsvenskan drog igång igen med Norrköping som första motståndare var det en ren nödvändighet för mig och min far att resa dom fyra milen till Borås för att se våra gulsvarta hjältar. Vi har båda längtat efter att få göra det och inte ens vädret kunde påverka vår glädje.
Mot Norrköping var Elfsborg återigen starka direkt från start. Att påstå att den svaga första halvleken är ett minne blott är kanske att ta i men det måste ändå sägas att det fanns en tydlig vilja och spelidé hos hemmalaget. Problemet var bara att lagdelarna inte var synkade med varandra. I praktiken innebar det att många bollar passades till spelare som redan sprungit vidare eller var någon annanstans. Passningarna gick antingen till Norrköping eller bara ut i ingenting. När Elfsborg tog sig upp till Norrköpings straffområde drabbades inläggen av samma osynk.
Tio minuter in blev det dock bättre och målkalaset kunde ta snart sin början. Mål i första halvlek, bara en sån sak. Och strax efter det ett andra.
Totalt fyra mål av Johan Larsson, Jon Jönsson, Lasse Nilsson och Niklas Hult. Fyra målskyttar varav bara en är anfallare.
Elfsborg dominerade och Norrköping kunde, trots att dom försökte, aldrig riktigt hota förrän den rejäla tabben i Elfsborgs box som öppnade för reduceringen till 4-1.
Onödigt, klantigt men i slutändan ganska betydelselöst. Mer oroande var att nästan hela laget slappnade av och tappade fokus vid 4-0-ledning och en man mer på plan. Jag väntar fortfarande på att Elfsborg framgångsrikt skall utnyttja numerärt överläge. Man kan kanske hävda att det i övertaget fanns utrymme för att vila lite men det straffade sig ganska snart.
Detta sagt har jag inget mer att klaga på. Elfsborg spelade underbart bra och det var en njutning att få se det.
Vi vann vårt senaste bortamöte mot Djurgården och vi vann nu stort mot Norrköping. Vad sägs om att vi tar detta som starten på nya långa sviter utan förlust.
Bara ett förslag.
PS
Tack Sverige för att ni äntligen har förstått det vi Elfsborgare alltid har vetat. Anders Svensson är värd varje hyllning och på en dålig dag är han fortfarande bättre än dom flesta. På en bra dag är han kort och gott bäst.
