Krönika: att vara eller inte vara..
..i Allsvenskan, det är frågan?
Signaturen BLT skrev nyligen på forumet att ”någon gång måste man ju våga satsa också” med anspelning på det nya jättebud som Östersund fått in på Saman Ghoddos. Reaktionerna blev paralleller till HBK:s spanska fiaskosatsning 2011 och att ÖFK:s ordförande Daniel Kindberg är misstänkt för brott. Men jag förstår vad BLT menar. Någon gång måste man våga satsa och då självklart inom lagens råmärken, t ex genom att erbjuda mer konkurrenskraftiga löner.
Ja, jag vet vad reaktionen på denna text kan tänkas bli. Att Klubben inte har råd och att vi måste kunna konkurrera med andra medel som miljön att utvecklas i osv. Ja, det är väl jättebra. Men risken är att HBK som klubb inte går framåt utan bara spelarna. Och sedan finns det alltid någon annan som lockar med det fetare lönekuvertet. Fråga bara Marcus Antonsson. Eller Isak Pettersson för den delen.
Halmstad måste kunna konkurrera om spelarna ekonomiskt. Den som tror något annat bör vakna upp NU. Men med en ekonomiskt nedåtgående trend kan det i vanlig ordning bli svårt. I Superettan äts ”Sead-stålarna” snabbt upp av minskat bidrag från förbundet, kraftigt minskade Tv-intäkter och minskad publiktillströmning. Men år 2020 kommer FETASTE nya Tv-avtalet med Discovery att träda i kraft, mannen (och kvinnan)! Samtidigt vill storklubbarna att de allsvenska lagen ska ha en betydligt större del (75 % idag) av kakan. Då bör HBK vara där.
En bra början kan vara att säkra upp ett par utgående kontrakt, som med Kosuke Kinoshita och Marcus Mathisen. Lite yngre, utvecklingsbara spelare som i år börjat visa potential. Med HBK-mått mätt kan det vara en alldeles lagom satsning. Kontinuitet och ökade lönekostnader istället för att ta in nya spelare som man kanske måste betala övergångssumma för. Men som vanligt sitter väl HBK fast i ”vi vet inte vilken serie vi kommer att tillhöra nästa år dilemmat” och avvaktar? Liksom spelarna. Och under tiden håller sig andra klubbar framme och nyper dem?
Att våga satsa för att nå större sportsliga framgångar och bättre ekonomi som i sin tur lägger grunden för ytterligare sportsliga framgångar? Eller acceptera att vi numera är ett topplag – i Superettan.
Det är frågan.
