Krönika: Bästa möjliga start för AIK
Senaste AIK vann en allsvensk premiär var 2009. Ni vet hur det slutade. Innan dess var det 2004. Då vet vi också hur det slutade.
Med
det skrivet så både öppnar och stänger jag dörren för att denna text ska handla om drömmar av guld. Oavsett vad så var detta exakt vad AIK behövde. Det behöver inte alltid vara extremt vackert. Inte heller behöver det vara komfortabelt eller odiskutabelt. När allt kommer omkring så är det vinsterna som räknas och i AIK har vi knappast blivit vana vid trepoängare i allsvenskans inledning.
Det var på många sätt en helt vanlig hemmapremiär. Bussmottagning, Kryckans gäng på balkongen ovanför East, bengaler, rökbomber och fyrverkerier. Väl inne på arenan så var det dock något som var annorlunda. Stämningen. Signalerna. Från både spelare och publik.
Kanske var det för att supportergrupperna flyttat den obligatoriska premiärfesten till två dagar före match som gjorde att baksmällan inte var lika närvarande, vilket i sin tur resulterade i taggade, snarare än bakfulla, supportrar. Kanske var det samlingen vid bänken precis innan avspark, där Nisse skrek igång hela truppen snarare än bara startelvan.
Vad det än var så märkte man i luften att AIK hade bestämt sig för att bryta den usla trenden av förlorade premiärpoäng. Spelare, ledare och publik - tillsammans.
Samtidigt som Noah Sonko-Sundberg vann sin tjugoelfte nickduell, piskade Norra tillsammans med sittplats igång "Ge mig ett A.." vilket blev en elektrisk ljudtopp som fick samtliga hårstrån på kroppen att resa sig. Där och då kändes det som att något hade förändrats jämfört med tidigare premiärer på den nya Nationalarenan.
Borta var frustrationen om arenans kvalitet. Borta var gnället om dåligt underlag. Borta var tveksamheten från nyckelspelare. Borta var ångesten från tidigare premiärminnen.
Kanske är jag alldeles för optimistisk. Kanske naiv i mitt resonemang. Men för att nå framgångar i form av titlar så behöver Friends Arena bli en borg som är svart, gul och fruktansvärt jobbig att komma till för motståndarlagen. Idag togs ett första viktigt spadtag och det var inte bara tack vare en fantastisk Henok Goitom eller en konkret Johan Blomberg som det gjordes. Det gjordes tillsammans - från läktarna ner på planen.
Visst finns det detaljer att slipa på - men oavsett vad så var det sex år sedan AIK inledde seriespelet med en vinst. När det bjöds på en såhär bra stämning på en hemmapremiär senast? Det tror jag inte har hänt.
Signalerna är skickade, poängen är hämtade. Nu är det upp till oss - tillsammans - att bestämma hur resten av säsongens historia skrivs. Oavsett vad så var detta den bästa möjliga starten för AIK.
