Krönika: Bättre än man kan tro
"Att vi ändå förlorade mot Sundsvall kan förvisso inte sägas vara något annat än ett bevis för att vi inte kommit i närheten av tillräckligt långt i vår utveckling. Ett oavgjort mot formstarka AIK innebär att vi kommit längre än vad man kanske skulle ha kunnat tro."
Oavgjort mot AIK på Borås Arena är normalt inte ett resultat jag är särskilt nöjd med. Det är förvisso poäng som vi är i enormt behov av och som vi tacksamt tar emot som en drunknande tar in luft. Tre poäng hade ju varit betydligt bättre men att vi tog poäng mot just AIK och just igår innebär inte bara att vi fick poäng utan också att vi förnekade AIK dom ytterligare två som hade fört dom upp till toppen av tabellen och sådant är ju alltid roligt.
Nu inledde jag den här krönikan med att säga att jag normalt inte är nöjd med oavgjort vilket då skulle kunna tolkas som att jag är det den här gången. Det är jag inte men jag är i ärlighetens namn ganska nöjd med insatsen.
Elfsborg har match för match tagit kliv framåt i utvecklingen mot den vision som Jimmy Thelin har och fastän det än så länge inte varit någon strålande framgångssaga rent poängmässigt kan man tydligt se utvecklingen.
Vad gäller Sundsvallsmatchen har jag dessvärre inte sett hela utan bara korta stycken. Anledningen till det är att samtidigt som den matchen spelades befann jag mig på BB tillsammans med min sambo och vår nyfödda dotter. Allsvenskan var, av förklarliga skäl, inte min topprioritering just då.
Det jag vet om matchen är sålunda baserat på dessa korta stycken kompletterat med det jag lyckats läsa mig till och detta säger mig att inte ens denna förlustmatch var ett undantag från den positiva utvecklingen. Ett litet steg är ju också ett steg och straffen som gav ledningsmålet var alldeles för billig. En seger hade naturligtvis varit att föredra, inte minst efter att vi vunnit mot BP men BP är svagare än Sundsvall i år. Till exempel hade Sundsvall inte förlorat en match dittills i årets Allsvenska.
Återigen har vi alltså ett brott mot vad vi skulle kunna kalla för normalfallet. En förlust mot Sundsvall, till och med på bortaplan, har alltid varit snudd på skamligt (oftast naturligtvis för att en förlust inneburit en undermålig insats från Elfsborg).
Jag tycker inte att vi var så hopplöst undermåliga som vi var förra året.
Att vi ändå förlorade mot Sundsvall kan förvisso inte sägas vara något annat än ett bevis för att vi inte kommit i närheten av tillräckligt långt i vår utveckling. Ett oavgjort mot formstarka AIK innebär att vi kommit längre än vad man kanske skulle ha kunnat tro.
Vår första halvlek igår gick i försvarets tecken. AIK ville sätta sin prägel omedelbart och tryckte bak oss men det hade vi uppenbarligen räknat med för det var en gul vägg som mötte gästerna. Den tidigare så giftige Goitom raderades helt som ett offensivt vapen för AIK och även om det var nervöst var det inte många direkta farligheter som skapades. Med andra ord ett gott kvitto på vår defensiva förmåga. Dessvärre innebar denna satsning att vår offensiv blev lidande och Jebali var hopplöst ensam i toppen där han skulle förvalta långbollar och försöka vara kreativ. Det gick inget vidare.
I andra satsade vi hårdare framåt och kunde hota målet ett antal gånger. Detta dessutom utan att tulla för mycket på den etablerade defensiven vilket för mig säger att vi har börjat hitta den balans som jag så ofta frågat efter.
Det vi förlorade på var detsamma som hemsökt vår säsong hittills, oförmågan att hålla i bollen, ta andrabollar och få till ett fungerade passningsspel. Med detta menar jag inte att jag tycker det är dåligt bara för att motståndarna lyckas bryta spelet och läsa en del passningar, det vore att kräva alldeles för mycket, men jag menar att det är dåligt om vi fortsätter att slarva som vi gjort så många gånger nu.
Som det såg ut igår förlorade vi mer på slarv än på att AIK lyckades överlista oss.
Detta slarv med bollen ledde också till att vi krånglade till för många anfall och därmed blev vi alldeles för ineffektiva för att vinna. Om vi lyckas radera ut allt drällande med bollen, vilket knappast kan vara omöjligt, kommer vi bli farliga framåt på allvar igen. Och igår visade Elfsborg att vi kan uppehålla en stark defensiv trots att vi växlar upp offensiven.