Krönika: Bättre, mycket bättre
"Samtliga spelare i Elfsborg förtjänar en klapp på axeln för att dom inte slappnade av i ledningen."
Få gånger har el Västico känts så viktigt som det gjorde igår. Det var en match om hedern, om allsvensk överlevnad och om möjligheten att nå en succé. Två lag som mött varandra många gånger nu på två olika sidor av tabellen. Och allt detta ackompanjerat av dryga 11.000 personer på läktarna, den första riktiga publikmatchen på över ett år.
Fotboll må vara en oviktig sak men gudars skymning om det inte var viktig igår.
Så, med nerverna utanpå kroppen satte jag mig till rätta i soffan för att se den avgörande bataljen. Nu kanske man skall vara försiktig med sådana termer som ”avgörande” med tanke på att det fortfarande återstår matcher och chanser att förändra positionerna i tabellen men känslan igår var definitivt att en förlust, i så fall den fjärde i rad, skulle få en förödande effekt på säsongen såväl som Elfsborg som lag och vem vet vart det kunde ta vägen. Jag får anta att känslan i motståndarlägret var något liknande även om man stått och grävt i den gropen längre än Elfsborg.
Elfsborg har ju som bekant haft tre förluster i rad och för min del är det uppenbarligen så att
man inte hanterat dom två första förlusterna på ett tillräckligt konstruktivt sätt för att lyckas undvika ett ytterligare nederlag. Som en konsekvens av detta höll jag alla tummar jag kunde i förhoppning om att man tagit en annorlunda väg efter pinsamheten mot Mjällby.
Oavsett om man gjorde något annorlunda eller inte så verkade det ha fungerat för det var ett Elfsborg utan tanke på att vika ner sig som steg ut på Borås Arena och mötte publikens jubel.
Var vi då tillbaka i samma god form igen? Mer eller mindre. Det räckte mer än väl till för att besegra ett sargat IFK Göteborg som verkar vara på väg mot kvalplatsen. Sålunda har vi kommit långt längre i återhämtningen än vad man kunde ha trott. Vårt målskytte, som till och från varit ett aber under säsongen flödade på som bara den och det stora skälet till att det inte blev fler mål var en storspelande Anestis i gästernas målbur. Han var i stort sett ensamt ansvarig för att IFK inte förlorade med fler mål.
Elfsborg spelade aggressivt och med en tydlighet som saknats sedan Östersund och IFK fick känna på vad det innebär att möta ett gulsvart lag på jakt efter upprättelse. Inte för att IFK spelade med silkesvantarna på direkt. Hårda smällar delades ut åt båda håll och domaren skall ha en eloge för att han respekterade derbykaraktären av matchen samtidigt som han inte tvekade att agera när gränsen passerades.
För en gång skull var detta en match där vi vann i stort sett all statistik, den enda där dom besegrade oss var ironiskt nog antalet avblåsningar för otillåtet spel. Det kan inte beskrivas på något annat sätt än att vi dominerade matchen och vi lyckades hålla slumpmålen borta. Samtliga spelare i Elfsborg förtjänar en klapp på axeln för att dom inte slappnade av i ledningen. Ingen lade några fingrar emellan och tycktes spela vidare som om det fortfarande stod oavgjort. Sålunda fick inte IFK särskilt mycket tid att andas och frustrationen i blåvitt blev bara tydligare för varje minut som passerade.
Allt fungerade inte för oss men vi hittade varandra igen och spelade som ett lag och inte som individer utan tillit till sina medspelare och då kan jag mer än gärna förlåta små misstag, framförallt om dom inte upprepas igen.
En som jag tycker måste lyftas fram är vår allsvenska debutant i målet Hákon Rafn Valdimarsson. Att göra debut två veckor innan 20-årsdagen inför en publik mångdubbelt större än man är van vid och dessutom i ett så avgörande läge och göra det så bra. Det kan inte bli annat än med beröm godkänt. Förvisso hade han inte så mycket att göra men han var på tårna när det brände till och han hanterade situationerna med pondus och självförtroende. Han såg inte ut som en debutant.
Det var en stark seger och en viktig seger för oss alla och ett bevis för att Elfsborg inte är på väg ner under isen utan bara drabbades av en dipp. Det verkliga eldprovet för vår återhämtning kommer dock i nästa omgångs bortamatch mot Djurgården. Jag tror nog att vi kan lösa även den knuten. Vi är definitivt på väg åt rätt håll.
PS
Jag kan inte påstå att jag tycker att polisen hanterar allt kring pyrotekniken i fotbollen på ett fullgott sätt. Men att maskera sig (vilket ett antal gjorde) och sedan lysa upp hela bortaläktaren med bengaler är i mina ögon knappast ett bättre sätt att hantera konflikten. Det blir ärligt talat bara barnsligt.
