Krönika: Borgen
har en sista chans till återuppbyggnad, HBK.
Samuel Kroon stod vid straffpunkten och förberedde sig för den viktigaste sparken hittills i sin fotbollskarriär. Och när sparken väl kom var den egentligen inte så dålig, bara inte tillräckligt bra. Men man kan också fundera på varför det var just Kroon som stod där. Kanske inte med anledning av den där gamla regeln om att en förfördelad spelare aldrig ska ta hand om straffsparken, den klyschan kändes mer relevant på 80-talet, utan kanske mer för att han gör sin första allsvenska säsong och andra i laget borde varit bättre lämpade.
Erik Ahlstrand gav sig ut på dribblingsräd med 6 sekunder kvar av ordinarie matchtid. Sju sekunder senare låg bollen insparkad i HBK-nätet och 20-årige Ahlstrand var utsedd till syndabock. Hans misstag ses av några som en intäkt för att han ännu inte är redo för kontinuerligt A-lagsspel. Men man kan lika gärna vända på resonemanget och fråga sig om han gjort det misstaget om han oftare fått förtroendet och därigenom skaffat sig mer erfarenhet? Den eviga diskussionen om HBK:s matchning/uteblivna matchning av de yngre spelarna tenderar oftast att hamna i en "hönan eller ägget diskussion" utan något riktigt svar. Det man däremot kan räkna fram är att den "startelva" som gjort flest minuter i år för HBK har en medelålder på 28 år vilken borde vara bland de högsta i Allsvenskan.
Problemet för Halmstad inför avslutningen är att Degerfors har avhängda Östersund i sista matchen och därmed i princip har tre säkra poäng i sin hand. Kammar då HBK noll mot ett formstarkt Hammarby och ett guldjagande Malmö i de avslutande matcherna är den jobbiga kvalplatsen ett faktum. Och just därför hade en poäng i söndags varit oerhört värdefull. Men ljuset ska kanske i första hand inte riktas mot Erik Ahlstrands eventuella avsaknad av "dribblings-skills". Försöker man sig istället på en "sista kvarten" analys visar sig heller inget särskilt anmärkningsvärt. HBK har faktiskt kommit tillbaka från underläge och tagit poäng med kvarten kvar i hela sex matcher medan det omvända scenariot "bara" inträffat fem gånger. Laget har vänt underläge till poäng i fem matcher och tappat poäng i ledning sex gånger. Men här finns något intressant och det är att fem av dessa sex tillfällen har varit på hemmaplan och samtliga mot lag på nedre halvan.
Mycket fokus har i år legat på Halmstads oförmåga att göra mål. men tyvärr så har det som ska vara lagets adelsmärke, defensiven, svikit när den behövdes som bäst. Man kan också tycka att det är konstigt att ett lag med så mycket erfarenhet på både spelar- och ledarsidan haft så svårt att stänga matcher. Myten om Örjans vall som en "svårintaglig borg" får sig också en knäck. Svårbesegrade javisst, men heller inte vinstrika i den omfattning som tveklöst hade gjort skillnad. Att HBK:s tre segrar hemma på Örjans kommit mot lag på övre halvan medan man haft svårt att knyta ihop säcken mot de sämre lagen känns inte heller som någon tillfällighet, för det mönstret var tydligt redan i somras.
Nu finns en chans kvar att återuppbygga den där borgen och det är nu på söndag. För mot ett guldjagande Malmö på bortaplan finns nog inte mycket att hämta. Så se nu till att ta chansen, HBK!
