BP måste tillbaka till vårens ödmjuka inställning – en för alla, alla för en!
Höstångest är temat på denna krönika signerat Putte Salminen, ordförande i Bromma Support.
I våras var vi seriens sensation. Nästan alla förståsigpåare tippade att BP skulle komma toksist. Så fel de (länge) hade. Ett tag låg vi femma och vi vann borta mot Norrköping, Kalmar, Värnamo och Halmstad. Alla bra hemmalag. Vi hade Malmö på gaffeln i hemmapremiären och så vidare. Det såg bra ut ända tills vi mötte Hammarby på Grimsta Södra den 9 juni. Då syntes det att flera av våra spelare var slitna efter en bra start då vi bollade gris med Bajen. Till slut avgjorde Erabi för hemmalaget i den 94:e minuten och laget firade som att det var Milan man vunnit mot.
Vad var det då som gjorde att vi som stockholmsmärkta underhundar med en slimmad trupp kunde spela en fotboll som var både sevärd och poänggivande? Vi har de senaste åren utvecklat ett spel som bygger på bollinnehav men också att bollen om möjligt ska framåt. (Vet att det låter som en självklarhet.) Låt vara att motståndet inte direkt skrämde i Division Ett eller Superettan. Till i år försvann huvudtränaren Christer Mattiasson och i stället kom vinnarskallen Olof Mellberg tillbaka. Samtidigt lyftes den tidigare assisterande tränaren Andreas Engelmark upp som delad huvudtränare. Tränarduon har framgångsrikt anpassat taktiken utifrån att nivån i Allsvenskan är högre. Inte tekniskt men taktiskt, kamp- och publikmässigt.
De flesta av våra spelare hade aldrig spelat i Allsvenskan. Men de ville förstås visa att de som individer och laget var bättre än förväntat. Det här innebar att man följde matchplanen till pricka men framför allt att alla hade en ödmjuk inställning och spelade och kämpade för varandra. Det syntes framför allt på hur vår centrallinje agerade: Amadeus Sögaard som central mittback, Samuel Leach Holm som defensiv mittfältare och den som sätter tempot i spelet och Nikola Vasic som den som satte presspelet längst fram.
Alla tre var sensationellt bra under vårsäsongen och det smittade av sig på de andra spelarna som vågade allt mer. Amadeus tog nästan inte ett steg fel. Kände han sig pressad så hade han inga som helst problem att sparka ut bollen över sidlinjen. Samuel hade exakt rätt respekt för motståndet och kladdade inte på bollen utan satte den i rullning så snart det gick. Emellanåt drog han i väg missiler som ofta landade perfekt hos våra yttrar. Sannolikt var han och Samuel Gustafson i Häcken de bästa mittfältarna i serien i våras.
Och längst fram sprang, stångades och bollvann Nikola Vasic det mesta. Han gjorde färre mål än tidigare men hans insats gjorde att vi kunde fylla på med spelare och därigenom säkra fler poäng. Hans insats var avgörande både framåt och bakåt.
Nu är läget ett annat. Vi ligger på elfte plats och är efter det färska och obegripliga Varbergraset indragna i bottenstriden. Och av de fem lagen som ligger efter oss har vi tagit fem (!) poäng. Det är skrämmande dåligt. En förklaring till det kan vara att laget och särskilt de ledande spelarna överskattat sin förmåga efter den fina våren. Att exempelvis förlora mot Degerfors två gånger med våra spelare och det spel som vi har när alla agerar tillsammans borde närmast vara ogörligt. Men jag är riktigt imponerad över hur de ”sämre” fotbollslagen kämpar och gör allt för att säkra poängen.
Nu kom landslagsuppehållet minst sagt passande för oss. Vi måste tillbaka till grunderna; kladda inte på bollen, spela enkelt, spela snabbt och framför allt: kämpa för varandra! Nästa fajt är IFK Göteborg away. De är på uppåtgående. Det kan bli något alldeles extra. Jag kommer att vara där och på tårna. Hoppas att våra pojkar också är det. Heja, BP!
Av Putte Salminen, ordförande i Bromma Support
