Krönika: Chockmålen knäckte Elfsborg
"Tre hårda smällar på kort tid och vår 1-0-ledning var blott ett minne och vårt flöde var krossat med alldeles för lång tid till paus."
Matcher mot BK Häcken på Borås Arena brukar vara ganska trivsamma saker. Aldrig helt avgjorda från början, alltid spännande och allt som oftast en seger för det gulsvarta hemmalaget.
Häcken är inte ett lag som viker ner sig i första taget och har satt oss på prov ett par gånger och vi har visat vilka som har hemmaplan, minns Johan ”Maratonmannens” vänsterkanon 2014 som ett gott exempel.
På sin egen hemmaplan har Häcken skaffat sig ett enormt självförtroende och vi har än så länge inte lyckats besegra dom på Bravida Arena men nog skulle vi klara av att ta dom ännu en gång i Borås.
Min far och jag hade som vanligt bokat in oss på ståplatsläktaren och fick igår, för första gången på 5 år, sällskap av min sambo som på grund av hälsoskäl under denna tid inte kunnat vara med hur gärna hon än har velat. Hon kom dock snabbt in i känslan igen och sjöng för full hals, en underbar upplevelse.
Sedan kunde man ju ha önskat att Elfsborg skulle visa upp en bättre sida nu när hon var med för första gången på länge och när Guliganerna dessutom firade 25 år som förening. Det var liksom upplagt för en seger när vi mötte ett lag som vi dessutom i regel besegrar.
Men vad hände?
Vi tar en titt.
Elfsborg gick ut oerhört taggat. Spelet flöt på som om våra lagdelar var en del av en och samma gulsvarta organism och Häcken hade inte mycket att sätta upp mot oss. Det var glädje och skönhet och strax fick Hedlund tag i bollen och drog till med ett avslut som gick otagbart in i kassen bakom Abrahamsson. Och, för er som eventuellt inte såg matchen, detta var inte i 30:e minuten som ju annars är brukligt för Elfsborg. Det var inte ens i 20:e minuten utan i sensationella 3:e(!) minuten vilket är ett tydligt bevis för vilket flöde som fanns i det gulsvarta spelet.
Mål i 3:e minuten är det snabbaste målet jag kan minnas på Borås Arena. Det är dock inte det snabbaste målet jag sett i en Elfsborgsmatch för det ramlade in efter 15 sekunder och det var på Ryavallen och det var dessvärre Helsingborg som gjorde det. Alltså kan det verka som att det kanske inte något som är värt att ta upp i detta forum, förutom det faktum att Elfsborg i just den matchen aldrig klarade av att återhämta sig från den första smällen och i slutänden förlorade, men jag kommer till det.
Igår var det vi som satte det tidiga målet och dominerade dom första dryga 10 minuterna. Den stunden fungerade som sagt allt i vårt spel och vi såg ut att kunna avfärda gänget från Hisingen utan några större besvär.
Det var alltså fram till minut 14 då John Owoeri kvitterade med en boll som Ellegaard inte kunde stoppa trots att han hade händerna på den. I 22:a minuten kom Samuel Gustavsson fram och satte 1-2 och strax efter det i 26:e satte Owoeri 1-3. Tre hårda smällar på kort tid och vår 1-0-ledning var blott ett minne och vårt flöde var krossat med alldeles för lång tid till paus.
I varje match kommer båda lagen få sina chanser att göra mål. Så är det bara och skall något lag kunna dominera gäller det att dels sätta chanserna som man får och del kunna försvara framgångsrikt för att få motståndarna att misslyckas med sina möjligheter. Så enkelt och så komplicerat är det och Elfsborg brukar i regel kunna klara av detta på Borås Arena men igår glömde vi av någon anledning bort att bevaka dom två farligaste spelarna i motståndarlaget.
Vi kvitteringen kom Owoeri runt på sidan och gjorde det så pass skickligt att jag egentligen inte kan klaga på vår insats. Det var helt enkelt bara så bra gjort. Vid 1-2 och 1-3 tappades helt markeringen på först Gustafsson och sedan Owoeri och det är inte acceptabelt. Rena klantfelen av vår tidigare så starka defensiv och vi fick betala för det.
Vårt flöde var borta. Prodell förbättrade förvisso siffrorna redan i 36:e minuten men det var för sent. Under resten av matchen var vi inte längre den samspelta magiska organism som satte ledningsmålet i 3:e minuten utan en samling frustrerade individer som trots goda intentioner och en hel del skickliga insatser inte kunde fungera som ett lag. Passningar landade där inga medspelare fanns, anfall rann ut i ingenting när vi jagade perfekta lägen och frustrerade sparkar i reklamskyltarna runt planen ekade.
Det gick bara inte och som ett brev på posten kom då också dom negativa marginalerna och satte stopp för dom få avsluten vi ändå lyckades få iväg.
I likhet med matchen på Ryavallen kunde vi inte återhämta oss från chocken av motståndarnas mål och när Kamara satte fjärde pungsparken i 75:e var det hela som förgjort. Förlust på hemmaplan med 2 mål mot 4 och ett nytt namn kan sättas på den, förvisso korta, listan över klubbar som besegrat oss på vår hemmaplan.
Värre ändå är att tiden så smått börjar rinna iväg om vi skall nå upp till en högre position i tabellen. Just nu ligger vi på 7:e plats och om det blir vår slutplacering blir det den sämsta sedan på över 10 år. 2005, året då Borås Arena invigdes, slutade vi senast på en placering under 6:e. Låt inte detta hända Elfsborg. Samla er och låt resten av säsongen visa varför det gulsvarta sjuhäradslaget under snart ett decennium tillhört toppen av svensk herrfotboll.
PS
Marcus Rohdén debuterade i Elfsborgs a-lag i april 2012 och kom in på planen mot Norrköping med en lite yvig spelstil och stenhård vilja att visa vad han kunde bidra med. I en match där det var Viktor Claesson som blev hjälte visade Rohdén kämpaglöd.
En gång ett lovande löfte, nu sedan länge en självklar del av varje startelva för Elfsborg.
Till en början hade han en del problem i balansen mellan finlir och brutalitet och han har genom denna sin första period i Elfsborg (man kan bara hoppas) lyckats dra på sig en hel del varningar. Han har orsakat mängder av frisparkar och han har dragit ner den ena motspelaren efter den andre.
Samtidigt har han ofta varit den spelare som fått flest frisparkar tilldelad sig efter att ha blivit attackerad när motståndare velat stoppa hans framfart.
Sedan 2012 har han satt 22 mål i Allsvenskan (det första mot BK Häcken 26/8 2012), varit drivande i det gulsvarta anfallsspelet och det höga försvarsspelet och han har spelat a-landslagsfotboll.
Allt tack vare sin kunskap, talang och ostoppbara vilja.
Marcus Rohdén är aldrig en spelare som förblir osynlig när han spelar en match och jag är säker på att han kommer förbli en synlig och kraftfull del av den italienska toppfotbollen.
Grattis och lycka till, Rohdén. Vi i Elfsborg finns här redo att ta emot dig om några år.
PPS
På vägen hem från gårdagens match lyssnade vi på när herrlandslaget i handboll fick stryk av Tyskland i första gruppspelsmatchen i OS och strax efter midnatt förlorade Håkan Erikssons mannar sin andra gruppspelsmatch mot Nigeria.
Det är gott för det svenska självförtroendet att Sarah Sjöström finns.
