Krönika: Defensiven rasade

Krönika: Defensiven rasade

"Vi var länge närmare en seger än vad siffrorna visar"

Antiklimax.
Det är ordet som kommer för mig när jag tänker på gårdagens match. Som det verkar blir det lite av etiketten för den här säsongen. Nu återstår det ju fortfarande en match så jag skall vänta med att sätta en etikett på säsongen i stort men nog lutar det åt antiklimax.

Det kan ses som att jag bara klagar här men faktum är att det finns en hyllning i ordet. Elfsborg har under en stor del av säsongen varit rent fruktansvärt bra, så bra faktiskt att resten av fotbollssverige och media tvingats att uppmärksamma oss. Vi har i år varit närmare vårt sjunde SM-guld än på länge och att då snubbla såhär i slutet och låta all denna laddning rinna ut i vad som i skrivande stund verkar bli en fjärde- eller i bästa fall en tredjeplats, vad annat kan det kallas än ett antiklimax. I allra värsta fall blir det till en femteplats och det vore inget annat än ett misslyckande.

Att AIK skulle gå för allt dom hade var inget som någon skulle bli förvånad över. Deras chans att faktiskt sno guldet från Malmö FF fanns innan avspark, vilket kommentatorerna inte låta bli att upprepa gång efter annan. Inte ens när vi tog ledningen fanns fokus på oss utan på kampen mellan AIK och Malmö FF. Vi spelade förvisso bara i teorin för guld men i praktiken satsade vi på att försvara det stora silvret från 2020 och det är inte kattpiss. Dock tydligen inte tillräckligt intressant för att nämnas mer än kanske en enda gång under sändningen.

Vi lyckades ta oss förbi AIK:s defensiv två gånger. Ett stenhårt avslut från utanför straffområdet och en läcker kombination och placering, båda av Rasmus Alm som var en av dom starkaste på planen igår. Oliver Zandén visade på en pondus som knappt borde vara möjlig hos en 20-årig spelare med så få starter under bältet. Igår spelade han ytterback och kämpade undan boll efter boll, plus anföll, som om han aldrig gjort något annat. Efter den olyckliga landningen som tog Johan Larsson till sjukhuset så var Zandén den starkaste i backlinjen. Lagergren, Larssons ersättare, gjorde inget han skall skämmas över idag men Zandén stack ut över hela matchen.

Mitten i backlinjen hade en svårare kväll och tyvärr måste några missar där sättas som skäl till åtminstone tre av AIK:s mål igår. Vi behöver inte gå in närmare på vem som missade vad. Spelarna vet om vad dom misslyckades med och jag behöver inte vrida om kniven. Jag skall lämna det med att det var väldigt olyckligt då vi större delen av matchen spelade väldigt bra, vi var länge närmare en seger än vad siffrorna visar men några svaga insatser bakåt senare började laget att rämna och vi fick se oss besegrade för endast andra gången någonsin på Borås Arena av AIK.

Det var inte den avslutningen jag ville att Samuel Holmén skulle få när han för sista gången spelade Allsvensk fotboll hemma i Borås. Det skall dock sägas att han gjorde allt för att förbättra läget och han var nära att putsa siffrorna så som han gjort ett antal gånger sedan återkomsten. Han har fått agera inhoppare för det mesta och jag förstår att det inte är så roligt men som kulturbärare har hans betydelse aldrig minskat.
Tack för allt Sampa! Du är för alltid en av Eleganterna.

PS
När till och med den egna målvakten klagar är det då inte dags att inse att bengaleldandet inte tjänar till något positivt syfte. Det tycks mig som att det för en del är viktigare att få elda än att få stödja sitt lag.  

 

Lars Mild2021-11-30 11:53:31
Author

Fler artiklar om Elfsborg