Krönika: den försvunna diamanten
KvPs Fredrik Jonsson plockade upp Lagerbäcks försvunna diamant. Frågan är: kan Janne Jönsson förädla den?
Fredrik Jonsson funderar i en krönika nyligen över om en s k ”mittfältsdiamant” hade varit en bättre lösning för HBK istället för det ”raka” mittfält som praktiseras för närvarande. En intressant tanke just med tanke på klubbens nuvarande brist på naturliga kantspelare. Själv har jag ju tidigare nämnt en 4-2-3-1 uppställning som ett alternativ där man ”packar mer centralt” och som kanske skulle passat dagens HBK. Men att man skulle ge sig på något sådant är väl ungefär lika sannolikt som att Halmstad kommun skulle börja ta klubben på allvar! Så vi spinner vidare på ”Jonssons diamant” istället.
Med ett diamantformat mittfält kan HBK bättre täppa till på mitten där man varit ganska lätta att spela sig förbi. I brist på naturliga/tillräckligt bra yttrar öppnar formationen också upp för andra spelare med bättre passningsfötter än kanske framförallt de försvarare som lirat mittfält rätt frekvent hittills. När Halmstad ”överbefolkar” centralt behöver motståndarnas sätta större press i mitten vilket kan öppna upp ytor på kanterna. Med ett sådant scenario kan HBKs ytterbackar - Westerberg och Ljung - fylla på i djupled och kommer bättre till sin rätt än som yttermittfältare.
Hur skulle en eventuell ”HBK-diamant” formeras då? T ex enligt nedan:
Junes Barny
Eric Smith Christoffer Andersson
King Osei Gyan
Precis som Jonsson vill jag ha ner Barny i banan som offensiv kreatör och gärna i hans favoritroll som ”nummer 10”. Halmstad måste få igång ett bättre spel genom mittfältet och där blir han viktig. Detta öppnar även upp för ett få in en formstark (det lilla vi sett) Shkodran Maholli bredvid Karikari på topp med större tyngd och avslutskraft som följd?!
I den defensiva mittfältsrollen tycker jag att King Gyan är som ”klippt och skuren”. Där kan han som spelmotor fördela bollar och styra tempot i HBKs anfallsspel. Centralt väljer jag Christoffer Andersson tillsammans med Eric Smith. ”Bättre passningsfötter än hos försvarare” skrev jag ju nyss? Jo, men Andersson vill jag ändå ha med! Det behövs en pådrivare på mitten och hans energi och löpvillighet – tillsammans med den stora rutinen – blir guld värd för HBK! Dessutom är hans fot vid fasta situationer viktig. Smith tror jag kompletterar ettrige Andersson bra med sin storlek och mer metodiska spel. Just kombinationen ”ung och lovande” tillsammans med ”erfarenhet” har också visat sig lyckosam många gånger genom fotbollshistorien (be mig inte nämna några exempel bara :).
Självklart finns alternativ till ovanstående förslag. Både Kristoffer Fagercrantz och Antonio Rojas är spelbara på de centrala platserna istället för kanske framför allt Eric Smith som fortfarande är ung och något ojämn? Och Smith själv är förstås också tänkbar i den defensiva mittfältsrollen.
Men något måste (?) eller i varje fall borde göras. Halmstads offensiva spel hittills har varit i stort sett obefintligt och samtidigt börjar man känna sig lätt illamående av att andra tilltänkta bottelag börjat överraskande bra och visar prov på bättre spel än HBK.
Ja, livet som Halmstad-supporter nuförtiden är sig likt, med övervägande frågetecken (?) istället för utroptecken! Men snart börjar det bli dags för Janne Jönsson att visa att han har mer än nödlösningar att plocka fram ur rockärmen. Så kom igen nu Janne och ”show us the money”!
Läs även Fredrik Jonsson och om West Ham United´s mittfältsdiamant nedan.
http://bloggar.aftonbladet.se/premierleague/2014/12/09/analys-sa-fungerar-west-hams-mittfaltsdiamant/
http://kickoff.blogg.se/
