Krönika: Den sista hemmamatchen
"Igår var matchen jag ville se på plats mer än någon annan det här året."
Den sista hemmamatchen. För dom flesta bara den sista för året för andra är det den sista någonsin. Igår var matchen jag ville se på plats mer än någon annan det här året. Jag ville se om Elfsborg äntligen kunde trycka till IFK igen men mer än det ville jag vara på plats och tacka av dom tre hjältarna som gjorde sin sista hemmamatch.
Så blev det inte. Med en kraftig förkylning i kroppen fick jag se det hela från soffan istället. Det fanns ett mått av bitterhet i det men det är vad det är. Viktigare var att jag fick se Elfsborg spela.
För visst var det Elfsborg som spelade igår, det riktiga Elfsborg, så som Elfsborg kan och bör spela. Ett smidigt och snabbt passningsspel som inte krånglar till sig för mycket. Ett tight försvar där alla kan hjälpa till och blixtanfall på kontringar som bara blåser förbi motståndarna.
IFK vann bollinnehavet och mängder av annan statistik men i spelet hade dom trots det inte tillräckligt för att kunna hota oss på riktigt, deras avslut stoppades med skicklighet snarare än tur. Och skickligheten i Elfsborg vändes ju också år andra hållet. Både Alm och Karlsson var delaktiga i sina mål från bollvinst hela vägen fram till avslut vilket med all behövd tydlighet visar hur delaktiga lagdelarna är i hela spelet. Det var starkt, modigt och precist. 2 – 0 och vi har äntligen besegrat våra rivaler i västderbyt igen. Det är som det ska vara och kan man tänka sig en spelmässigt bättre hyllning till Klas Ingessons minne än det.
Hyllningar, ja.
Det fanns någonting bitterljuvt över kvällen igår. En match återstår fortfarande men gårdagen var ju som jag redan skrivit den sista hemmamatchen någonsin för tre viktiga spelare. Tre guldhjältar som vi nu tar farväl av.
Försvarsgiganten Jon Jönsson
Du var med och vann två SM-guld och Supercupen. 2006 var du och Augustsson nästan omöjligt starka som mittlås. Stenhård och orädd rakt igenom hela karriären. Men det har varit många skador. Så många att det faktiskt nästan blivit till en lustighet för vissa ”vad gör vi när Jönsson skadar sig” och så vidare. Det har naturligtvis aldrig varit ett skämt för dig och jag kan tänka mig helvetet det varit. Du har dock aldrig, som det verkat utifrån i alla fall, låtit det påverka dig. Efter varje skada har du kommit tillbaka och varit lika stark som sekunden innan skadan. Ibland nästan starkare. En krigare utan dess like.
Mittfältseleganten Stefan Ishizaki
SM-guld redan i den gulsvarta debutsäsongen 2006 och sedan igen 2012. Däremellan hann du med att vinna Supercupen och spela dig in i hjärtat hos di gules supportrar. Ditt volleymål från 60 meter mot Örebro tillhör fortfarande dom mest fantastiska i Allsvenskan någonsin och genomgående har du stått för ett fantasifullt spel på planen, giftiga hörnor och en vinnarskalle i klass med dom värsta. Som det verkat har du alltid hatat att förlora nästan mer än du älskat att vinna och det har drivit både dig och laget framåt och det har behövts inte minst när det gått tungt.
Förutom den gulsvarta karriären är det också värt att minnas att du i LA Galaxy var med och tog laget till totalsegern i MLS. Det är mer än vad Zlatan lyckats med.
Målvaktsfantomen Kevin Stuhr Ellegaard
Du kom till Elfsborg 2012 och fick omedelbart en skakig start med en skada innan säsongen ens hade börjat. Kenneth Höie fick hoppa in. Jag minns att jag tyckte att ersättaren var såpass bra att vi skulle strunta i att använda dig.
Så fel jag hade. Höie var bra men du var magnifik. Guldhjälte i debutsäsongen du också och guld i Svenska cupen två år senare. En pådrivare och lagkapten och livräddare för klubben mer än en gång. Jag vidmakthåller att Elfsborg hade åkt ur Allsvenskan 2018 om det inte varit för dina insatser. Hur många gånger har inte du varit den bäste spelaren på planen när övriga Elfsborg har vacklat. Hur många gånger har vi inte sett dig göra den ena panterräddningen efter den andra. Och därtill också har du alltid haft en väldig respekt för publiken och publikens betydelse.
Det finns anledningar till att klacken har haft för vana att sjunga ditt namn.
Alla tre är blandningar av gentlemän och krigare och har gjort sig förtjänta av alla hyllningar. Guldhjältar som alltid kommer ha en plats i gulsvarta hjärtan. Tack för allt ni gjort.
