Krönika: Det börjar brännas nu, HBK!
Även Himlen är Blå fick in ett vasst nyförvärv innan transferfönstret slog igen - nye skribenten Christoffer Hansson tycker till om HBK.
Jens Gustafssons mannar ångar på. Efter 4-0 hemma mot IK Brage är HBK ytterligare ett steg närmare svensk fotbolls finrum! Nu börjar man så smått drömma om en favorit i repris från åren 1975-1976…
Lite statistik från de fyra senaste seriematcherna: 12 gjorda mål framåt. 4 hållna nollor bakåt. 12 poäng av 12 möjliga. Om man inför säsongen fruktade att HBK skulle bli ett nytt Hammarby – eller, hemska tanke, ett nytt Örgryte – så känns det betydligt tryggare idag. Vi har ju sett vad superettanspöket kan göra med lag. Första säsongen efter degraderingen till Sveriges näst bäst serie är den viktigaste. Antingen gör man en trampolinsäsong där man tar sig upp året efter nedflyttningen (som MFF eller DIF), eller så blir man fast i serien år efter år.
Just därför känns det så skönt att Klubben levererar när det verkligen gäller. Först i vinna-eller-försvinna-matchen mot Brommapojkarna, där General Jens Gustafssons taktiska upplägg visade sig dödligt effektivt. En oerhörd bedrift mot ett lag som dittills inte hade tappat en enda poäng på hemmaplan. Därefter visade grabbarna prov på fin disciplin mot det klassiska superettanlaget Brage. Jag låter mig nästan imponeras mer av den matchen, delvis för att Brage kom från ett par fina insatser där man bland annat var ruggigt nära att stjäla poäng av suveräna serieledarna Öster. Men framför allt för att storvinsten mot toppkonkurrenten BP hade kunnat sätta sig i huvudet hos våra blåsvarta krigare, på ett dåligt sätt.
De första 20-25 minuterna var Brage, som fruktat, det bollförande laget, och även om det aldrig blev riktigt svettigt i HBK:s straffområde så skapade gästerna mer framåt än de släppte till bakåt. Men som en blixt från klar himmel stänker hemvändaren Kristoffer Fagercrantz in ett makalöst frisparksmål. Och som om inte det vore nog krutar han in ytterligare ett till innan man ens hunnit hämta sig från det första. Visst hade man förstått från intervjuer och Youtubeklipp att Fagge har en ordentlig högerbössa, men här visade han publiken på Örjans Vall vilken otrolig klass den håller. Det första är ett av det absolut vackraste frisparksmålen jag har sett från HBK. Efter Fagge x2 (eller Fagge x 1, Rojas x 1 som det blev i målprotokollet) hade domare Nerman Cisic lika gärna kunnat blåsa av matchen och spara gästerna en hel del lidande för därefter var poängfördelningen redan avgjord. Brage lyckades åstadkomma ett ynka skott på mål under hela matchen och att HBK stötte in ytterligare två mål är bara en formalitet.
Tack vare smarta värvningar, en tydlig spelidé, och till viss del kanske ett överlevnadsläger, har mannen bakom rodret Jens Gustafsson med mycket knappa resurser byggt en spelmaskin som inte bara vinner matcher utan även ofta imponerar stort spelmässigt. Det känns som att samtliga spelare har höjt sig ett snäpp under säsongen, och om vi bara mot förmodan lyckas behålla truppen ett år till skulle vi mycket väl kunna vara ett mittenlag med chans på skräll i toppen av Allsvenskan 2013. För nu är det otroligt mycket som talar för att vi kommer göra comeback i svensk fotbolls finrum.
Därför känns nästa stora utmaning nästan mer intressant att diskutera nu, nämligen hur vi åter igen ska bli ett Allsvenskt lag. Till att börja med sitter hela vår försvarslinje (Johnsson, Lundberg, Miller, Järdler, Magyar) på utgående kontrakt. Dessa herrar duger definitivt för Allsvenskan så förhoppningsvis jobbar styrelsen redan nu på att förlänga deras kontrakt. När sedan transferfönstret öppnas känns Kalle, Magyar, Gudjon och Kiddi som de hetaste HBK:arna på marknaden. Dessutom fyller ”Mördarn” Svensson 38 år så han bör kanske fundera på att lägga skorna på hyllan. I värsta fall kommer vi behöva värva uppemot 7-8 spelare bara för att ersätta de som försvinner från startelvan. Lyckligtvis känns det som att det råder en god atmosfär i truppen och jag tror att de enda som lämnar laget kommer att göra det för spel utomlands, och det är helt förståeligt. Jag har svårt att tro att någon i laget skulle lämna för en inhemsk konkurrent såvida det inte handlar om fantasisummor.
Nåväl, en sak i taget nu. För spelare och supportrar väntar nu 17 dagars uppehåll innan Ljungskile kommer på besök till Fort Örjans. Till dess hejar vi Umeå och Värnamo i deras matcher mot BP respektive Öster. Forza Halmstad!
