Krönika: Det förlösande målet
"Dom öppnade upp den låsta energin i Elfsborg, dom gav våra målgörare bekräftelse på att dom kan göra mål även i årets säsong och inte minst gav dom tre målen tillsammans oss vår första seger för i år och det var förlösande inte minst för oss som följer Elfsborg"
Ett mål kan fullständigt förändra en match. Det kan vara lika höjande för laget som gör det som det kan vara sänkande för laget som släpper in. Igår fick Elfsborg en dos av båda sidor men för första gången i år fick vi gå segrande ur upplevelsen.
GIF Sundsvall var länge en klubb som jag och flera med mig iskallt räknade med att Elfsborg skulle vinna mot i årets båda matcher. Det var förvisso en arrogant inställning men å andra sidan var det inte helt taget ur luften. Vi var överlägsna Sundsvall och kunde mer ofta än inte inkassera tre säkra poäng varje gång vi mötte dom. Att vi förlorade på bortaplan var för några år sedan ett av årets stora misslyckanden, nästan som om det varit en match mot ett lag från en lägre division. Så kändes det och den förlusten var det årets bottennotering.
Sundsvall har dock vant sig vid att spela i Allsvenskan och var överraskande bra 2018. Inget talar för att dom skall vara mindre vassa i år, inte minst eftersom Hallenius fortfarande leder från toppen. Det går inte längre att räkna med seger mot Giffarna och det var detta faktum vi fick utgå från igår. Den arroganta attityden har fått självdö tillsammans med vår säsong 2018.
För vår egen del har Allsvenskan inletts starkare än vad man kunde ha fruktat. 1 – 1 mot Hammarby var inte helt oävet och vi började bra mot IFK Göteborg även om det sedan gick utför med en väldig fart. Frågan var ju då om vi åter kunde samla oss för en ny batalj eller om vi skulle göra som 2018 och köra fast när det började gå emot oss? Skulle Cibicki lyckas få utdelning på något av sina försök och skulle Levi visa varför han hämtats till Elfsborg? Alla svar skulle följa.
Till att börja med skall det konstateras att den tydliga dipp som följt på varje inledning, den där motståndarna tar över matchen, kom även i denna match. Att det händer är inte förvånande, det sker i nästan varenda match som spelas, men det positiva igår var att vi inte föll tillbaka lika mycket. Det stora problemet som jag kunde se var att det samspel som varit så starkt till att börja med i stort sett upphörde. Cibicki rusade iväg i anfall men fick inte understödet tillräckligt snabbt och det enda som hände var att bollen gick tillbaka till Sundsvall.
Statistiken från igår visar att Sundsvall hade ett kraftigt övertag vad gäller bollinnehavet och antalet genomförda passningar (nästan dubbelt så många mot oss) men i precisionen i passningsspelet var vi betydligt jämnare. Vi hade dock fler avslut och fler avslut på mål och inte minst satte vi tre i kassen mot deras blott enda. Dom hade bollen men vi lät dom inte göra särskilt mycket med den. För övrigt lyckades vi mer eller mindre helt att oskadliggöra deras främsta anfallsvapen och det var säkerligen en del i vår framgång.
Levi var väldigt bra under försäsongen. Själv var han kritisk till sina insatser men det var tydligt att han var en bidragande faktor till dom framgångarna vi hade. I Allsvenskan har han dock inte imponerat på mig, åtminstone inte i offensiven. Alldeles för många passningar har varit felaktigt doserade i styrka och det har gett ett slarvigt intryck. Defensivt har han slitit självuppoffrande och räddat flera situationer men han har också bidragit till att situationen uppstått. Nu skall detta inte läsas som att jag skyller allt på Levi för det gör jag inte, dom misslyckanden vi drabbats av har varit laginsatsens misslyckanden och inte bara hans egna.
Igår inledde han med en del misstag men i slutändan gjorde han sin bästa match hittills. Vad var det som hände? Jo, målet i 15: e minuten. Efter det var det som om självförtroendet kopplades på och misstagen reducerades till ett minimum. Passningarna satt tydligare, löpningarna hade mer kraft i stegen och offensiven fick mer skärpa.
Ändå kom den där dippen efter målet och Sundsvall kvitterade. Länge såg det ut som om vi skulle tvingas gå hem med ytterligare en oavgjord match. Men vi har en spelare vid namn Per Frick och han är inte den som håller sig i bakgrunden. En smått egendomlig aktion av Eskelinen i Sundsvalls mål och Frick stötte in en ny ledning för oss och Borås Arena exploderade i glädje trots det magra publikantalet.
12 minuter senare fick så äntligen också Cibicki spräcka sin Allsvenska målnolla för Elfsborg. Man kan inte säga annat än att det var välförtjänt. Och dessutom så oerhört viktigt. Alla tre målen var förlösande och så oerhört viktiga. Dom öppnade upp den låsta energin i Elfsborg, dom gav våra målgörare bekräftelse på att dom kan göra mål även i årets säsong och inte minst gav dom tre målen tillsammans oss vår första seger för i år och det var förlösande inte minst för oss som följer Elfsborg.
PS
Igår fick min dotter för första gången följa med sina föräldrar och sina farföräldrar och se en fotbollsmatch på plats och visst var det väl passande att hennes första upplevelse av detta var en seger.
