Krönika: det här är inte HBK
Det är något annat.
Matchen där den slutliga spiken slogs i kvalhoppskistan får väl betecknas som ganska symptomatisk för den här HBK-säsongen. Utsjungna på läktaren, halvdassigt spel men återigen nytt hopp genom Marcus Mathisens kvittering. Därpå en osannolik utvisning på Johan Oremo - trots det en jättechans att avgöra men en dundermiss av Kosuke Kinoshita. Och till sist då: den slutliga ”spiken” med matchen sista spark. Nu fattas bara att Jensa Gustafsson lyfter SM-bucklan nästa helg med sitt Norrköping också för att verkligen manifestera utfallet av den färdriktning som Klubben valt de senaste åren. Och med det sagt så hoppas jag verkligen att så blir fallet för det unnar jag både honom OCH hemvändande Andreas Johansson.
Man kan se det på två, eller möjligtvis tre, sätt. Att årets säsong är ett monumentalt misslyckande och vi kan gnälla r-ven av oss i all oändlighet över detta. Att årets nyblivna allsvenskar, Helsingborg och Falkenberg, tagit ett mellanår i Superettan innan de var redo att kliva uppåt igen. Och vi kan också konstatera att tidigare allsvenskt superstabila Gefle IF nu också sällat sig till den mindre smickrande skara som rasat ända ner i tredje divisionen. Det är bara att välja.
Men vi kan också fortsätta prata om alla talanger vi producerar och att framtiden ser ljus ut. Men då också komma ihåg att vi sa likadant även 2015, titta på var vi befinner oss just nu och konstatera att vi bara verkar snurra runt i något slags ekorrhjul utan någon tydlig färdriktning eller plan. Och visionen om att vara ”en etablerad allsvensk förening 2020” är det bara att skrynkla ihop och slänga i papperskorgen. Fast det är väl kanske redan gjort för HBK är visst ingen elitförening längre - eller hur det nu var?
Och precis som man i Manchester om sin nuvarande situation kan säga att ”det här är inte Manchester United” måste vi i Halmstad kunna säga att ”det här är inte Halmstads Bollklubb”. För även om skillnaderna så klart är enorma så är även HBK en klubb med stolta traditioner och de senaste årens utveckling är inte vad jag förknippar med HBK. Och som en kommentar till forumdiskussionen häromdagen kan jag nämna att jag nyligen hörde en intervju med Norrköpings ordförande Peter Hunt som enligt egen utsago aldrig fakturerat IFK en krona för sina åtaganden. Utan när han kränger iväg lovande islänningar till Ryssland för 40 millar så sker allt med äkta engagemang och kärlek till föreningen.
Och det är väl någonstans där som vägen tillbaka måste börja.
