Krönika: Det här är inte IFK Norrköping
Något i hur IFK Norrköping spelade idag när de förlorade med 1-0 mot AIK gör mig orolig.
IFK Norrköping har precis förlorat sin tredje raka allsvenska match. Konstigt nog är jag mer besviken efter dagens förlust, än de två föregående. Det borde vara tvärtom, med tanke på att AIK är bättre än både Elfsborg och Örebro och att resultatet bara skrevs till 1–0. Men det var något med hur spelarna agerade och hur taktiken såg ut, som fick mig att bli väldigt orolig inför framtiden.
En för defensiv taktik
Efter förlust med 4–2 mot Örebro och 1–3 mot Elfsborg var något tvunget att göras. IFK Norrköpings försvarsspel hade fallerat totalt i två raka allsvenska matcher. Nästa match efter detta var borta mot AIK. Senast Peking spelade på Friends blev det förnedring och förlust med 6–0. Något liknande fick absolut inte hända igen, men efter de dåliga resultaten som varit kändes inte ett liknande scenario omöjligt.
Manager Jens Gustafsson pratade inför mötet med AIK mycket om att det var viktigt att sätta defensiven, vilket i sig är helt rätt, men det slutade med ett Norrköping som hade lite för stor respekt för motståndaren och stundtals stod fastklistrade i sina positioner. Passivt försvarsspel, nästan obefintligt anfallsspel, dålig rörelse. Spelare som underpresterade och som, om jag ska vara ärlig verkade lite rädda ute på planen. Det var helt enkelt en för defensiv taktik.
Självklart hade de 6–0 från förra året i bakhuvudet. Självklart var det ett måste att täta till defensiven efter sju insläppta mål de två senaste allsvenska matcherna. Självklart är AIK ett bra lag, men de är inte bättre än det IFK Norrköping jag känner till. Peking är ett lag som oavsett vilka de möter ska gå till matchen med inställningen att föra matchen och anfalla mycket. Det är ett lag som kan spela ut topplag som AIK och Malmö. Det är absolut INTE ett lag som åker till, visserligen en tuff, match mot ett jämbördigt lag och satsar på 0–0. Jag vet att de inte satsade på oavgjort, men det var så det kändes när man såg matchen. Att gå ut och spela defensivt hör inte till lagets identitet och dessutom är de inte särskilt bra på det. AIK skapade ju ändå fler chanser än de gjort på väldigt länge den här säsongen.
Måste gå att hitta balans
Inför guldmatchen mot Malmö 2015 pratade Janne Andersson mycket om hur viktigt det var att trots den viktiga betydelsen och trots det tuffa motståndet spela sitt eget spel. Att spela som de gjort på vägen dit. Jag tror det var oerhört klokt. Det var det sättet de behärskade att spela på. Oavsett vilka IFK Norrköping mötte den säsongen spelade de sitt eget spel och jag tror det var en viktig faktor till guldet. Det tankesättet gav självförtroende, trygghet och framför allt, resultat.
Jag spelar själv fotboll. Om mitt lag ligger tvåa i tabellen och de vi ska möta ligger trea, skulle jag och mina lagkompisar tappa allt självförtroende inför matchen om vi hade en så defensiv matchplan som IFK verkade ha idag. Jag menar, varför gå ut och parkera bussen om vi (uppenbarligen enligt tabellen) är bättre än motståndaren? Det är ungefär som att säga: ”Ni har inte en chans mot det här laget så därför måste vi backa hem, sedan får vi hoppas på lite tur så vi kan hålla nollan och ännu mer tur så vi kanske gör ett mål också”. Jag vet att det inte riktigt är så Jens Gustafsson resonerat. Det har funnits stora problem i försvaret och han var tvungen att hitta en lösning på det, men jag är besviken på att det i den här matchen blev på bekostnad av anfallsspelet. Det måste gå att hitta en balans där defensiven förbättras, men laget fortsätter skapa chanser.
VÅGA!
Det är helt enkelt inte IFK att backa hem och anpassa sig efter motståndaren. Jag ser hellre att IFK förlorar mot Elfsborg med 3–1 efter att de har spelat offensivt och frejdigt (och enligt min mening förtjänat att vinna), men glömt bort defensiven, än att de förlorar med 1–0 mot AIK efter att ha försökt täppa till defensiven, på bekostnad av anfallsspelet, men ändå släppt till många chanser.
Det som gjorde mig mest ledsen med dagens match var att det till synes saknades mod hos spelarna. Jag vet, det blir tröttsamt att bara prata om Janne Andersson hela tiden, men han pratade alltid om hur viktigt det är att våga. Våga ta risker, våga satsa framåt, våga göra svåra saker som kan rendera i misstag. (Självklart utan att vara dumdristig, men ändå, ni fattar.) Idag såg jag väldigt lite av detta mod som är så viktigt. Det var långbollar, det var rensningar, det var låg press. Kanske är det direktiv från Jens. Kanske är det en mentalitet som under en längre tid letat sig in i spelartruppen. Kanske var det bara tillfälligt i just den här matchen. Vi får se hur det ser ut i framtiden, men hur spelarna agerade idag oroade mig.
Det finns hopp
Spelet blev bättre i andra halvlek. Försvaret var bättre än tidigare. AIK är ett bra lag och att förlora med 1–0 mot dem är inte skandal. Det var ingen värdelös insats. IFK spelade helt okej. Jag kanske inte har anledning att vara bekymrad, men jag vill se ett frejdigt, modigt IFK Norrköping, som aldrig anpassar sig efter vilka de möter, utan som tvingar motståndare att anpassa sig efter dem. Jag litar på Jens Gustafsson och resten av ledarstaben. Jag tror Jens är en klok manager som vet vad han gör. Jag tycker att det finns mycket kvalitet i Peking och jag tycker att laget har spelat fantastisk fotboll ibland i år. Jag tror att de kan komma ur den här svackan, men jag hoppas verkligen att de kommer ur den genom att spela på sitt sätt. Jag vill aldrig mer se det vi såg idag.
Försvaret måste åtgärdas, men det får absolut inte ske på bekostnad av anfallsspelet. Visst, hela laget behöver inte följa med upp, men de måste fortsätta anfalla. Jag är säker på att IFK Norrköping är kapabla att vinna mot lag som AIK genom att spela ut dem. Nu är det dags för spelartruppen och ledarstaben att inse det. De har gjort det förr…
