Krönika: Det räckte inte
"En oerhört tung smäll och det sista vi behövde."
Utmaningen här för mig blir att försöka skriva en krönika utan att skriva samma krönika en gång till. Vi hann knappt komma igång igår innan vi låg under med 1-0 efter att vi misslyckats med att hålla Hjalmar Ekdal borta från att göra en av dom saker han är riktigt bra på. En oerhört tung smäll och det sista vi behövde.
Efter det var intentionerna fån Elfsborg tydliga men vi kunde inte få passningsspelet att fungera överhuvudtaget. Där Djurgården försvarade samlat och med tydlig fördelning och placering slog vi bollen desperat ifrån oss med enda resultatet att vi snart tappade bollen till hemmalaget. Och sen kom det där andra målet och vi var mer eller mindre sänkta fram tills en bit in i andra halvlek.
Jag kan väl ärligt säga såhär att jag naturligtvis hoppades att vi skulle vända vår negativa trend och vinna men att jag väl inte riktigt trodde helhjärtat på det. I normala fall ja, men där vi har det tungt så går det mesta Djurgårdens väg för tillfället. Där vårt självförtroende är lågt svävar deras någonstans i höjd med molnen. Att vinna en sådan match tillhör inte det lättaste. Det är inte omöjligt men låt oss kalla det osannolikt.
Min rädsla var att vi helt skulle spelas ut och åka hem med ett jätteresultat mot oss. Det hände inte heller och det är ett bevis för att vi, trots att vi har uppenbara problem, inte är ett dåligt lag.
Vi hade dock marginalerna mot oss. Rent galet emot oss faktiskt. Stolpe ut och missar som slinker precis utanför eller fantomräddningar av hemmalagets målvakt. Hade vi varit mer effektiva kunde vi ha vunnit matchen. Det hade inte varit snyggt, men det hade varit så ofantligt skönt.
Vi missar, förutom alldeles för många avslut, en skrämmande mängd avgörande passningar. Vi håller för länge, dribblar in oss i för trånga lägen eller höjer inte blicken för att se löpningarna. Ibland gör vi allt rätt förutom att själva passningen blir dålig. Det är sista steget som på något sätt blivit till den där rosa elefanten som man absolut inte får tänka på. Iställer för ”jag kan” blir det ”jag får inte missa”. Vad behövs? Kommunikation inom laget, tillit och framgång i matchsituation.
Detsamma gäller för backlinjen. Men där finns också ett annat aber. Som bekant ogillar jag att peka ut personer för dåliga saker men det finns en spelare i backlinjen som jag ser ta det ena galna beslutet efter det andra. Som ett antal spelare kommit fram till under flera matcher och tycks säga åt honom att han måste lyssna, dom pekar i alla fall mot sina öron. Jag vill inte påstå att allt han gör är dåligt eller att han alltid gjort dumma saker för det vore en direkt lögn men jag ser misstag han gör, dumma beslut han fattar och jag ser hur backlinjen i sitt defensiva arbete gång efter annan försvagas som resultat. Det måste tas itu med om han skall fortsätta annars är det en onödig risk.
PS
Vilken pärla till frispark av Ondrejka. Omgångens om inte årets mål.