Krönika: Det smäller på arenan
"5-0 är inte bara en seger"
Där satt den.
Första segern är inhämtad tillsammans med årets första mål. Och det andra målet, tredje, fjärde och till och med det femte.
På en match gick vi från att sitta fast i vad som verkade vara permafrost till total islossning och det var precis lika förlösande som det låter.
I inledningarna av årets matcher har vi gått från att vara nedtryckta av Häcken till att pressa Varberg till att på ett lika livligt som koncentrerat upplösa BP.
Det var med en rejält ettrig, nästan övertänd, energi som vi tog oss an matchen igår och det hade sina klara fördelar, inte minst att gästerna inte var i närheten av att kunna matcha oss och sålunda kördes över.
Ja, BP gjorde rejäla misstag men vi var också skickliga nog att kunna utnyttja dom vilket tyvärr inte alltid har varit fallet så det ser jag bara som en positiv utveckling.
Rent defensivt var vi lite svajigare precis i starten men BP fick så sällan komma till att det gjorde så mycket. Istället var det vi som plockade av dom bollen och passade den mellan oss i ett bländande kontringsspel (äntligen fick vi se det i år) och vi gick bara inte att stoppa.
Åtminstone inte förrän vi själva gav dom möjligheten.
Jag vet inte varför vi tacklade av i andra hälften av första halvlek. Kanske infann sig någon form av nöjdhet vilket naturligtvis vore helt oacceptabelt, framförallt om det leder till att man öppnar upp för motståndarna att komma in i matchen igen vilket vi gjorde.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: nöjd kan du vara när du leder med fyra mål på tilläggstid i andra halvlek.
Vi skall hur som helst vara tacksamma för att det var mot ett redan stukat lag som vi slappnade av och tappade fokus. Ett starkt fokuserat och mer motiverat lag hade straffat oss för denna hybris och vi skall inte glömma bort att det var nära redan igår.
Lyckligtvis kom pausen innan någon egentlig skada hunnit ske och segertåget fick sin faktiska inledning redan i minut 48. Jag vet inte om det var Thelin som sade något speciellt i pausen eller om det var spelarna själva som insåg vad som var på väg att hända. Resultatet var hur som helst att vi samlade oss och gick ut i andra halvlek lika ettriga som i första halvlek dock utan övertändningen och ja, vi vet precis hur det gick. Vi visade att vi inte var nöjda, Bernhardsson satte ett hattrick och vi tog en rejäl och efterlängtad seger.
Fast det skall sägas, 5-0 är inte bara en seger. Det är en överkörning. En käftsmäll. Vi vet själva genom bitter erfarenhet precis hur det känns för BP idag. Men, och detta säger jag både som glad segrare och som en man med bitter erfarenhet av förluster, det är helt enkelt smällar man får ta ibland.
PS
Ännu en gång spelades fel låt när lagen tågade in och det är dags att det här experimentet får ett slut.
Jag har i sig inte mycket emot låten i sig, den har sin plats och det är lite kul att refrängen är en välanvänd hejarramsa. Refrängen skulle passa ypperligt till att spelas upp när vi gör mål till exempel. Men den passar inte in som inmarschlåt. Alla borde förstå att en sådan uppladdning inte skall gå från noll till hundra, vilket den nuvarande sången försöker. Stå upp för Elfsborg däremot vet att bygga upp från grunden. Den sätter stämningen omedelbart med den inledande flöjten och öppnar för allsång i sin välbekanta text. Den hyllar laget och staden och höjer tonen mot slutet vilket fyller på adrenalinet och laddar för match.
Stå upp för Elfsborg är det enda rätta inmarschlåten.
