Krönika: Det viktigaste
Taktiken för dagen var naturligtvis viktig men det viktigaste var att Elfsborg spelade som ett fungerande lag.
18:40.
Middagen färdiglagad så att allt skulle vara serverat och klart att äta när sändningen drar igång 18:45.
För att förtydliga var det alltså bara sändningen som började då och inte själva matchen.
Nej, den startade 19:05 men den här gången ville jag verkligen ta in precis allt. Oftast brukar jag missa försnacket men efter frustrationen med Europa League-matcherna kändes det igår som extra viktigt att suga åt sig så mycket som möjligt.
Detta innebar att jag fick se en kortare intervju med Janne Mian. Han menade att backlinjen den här matchen skulle börja lågt vilket jag fann vara en lämplig taktik trots kravet på seger för att behålla chansen till SM-guldet. En bra taktik eftersom Elfsborg spelar med korta vilopauser mellan och det sliter så om man från gulsvart håll vill dämpa tokoffensiven till förmån för en samlad och massiv försvarslinje är det en taktik jag kan ställa mig bakom.
Gjorde man då som Mian sa? Ja, både och. Backlinjen höll sig inledningsvis lågt men var samtidigt så vansinnigt effektiva i sitt arbete att Häckens blev näst intill helt neutraliserade. Sedan var det väl länge sedan Johan ”Maratonmannen” Larsson höll sig kvar nere i backlinjen.
Högre upp på planen hölls matchen levande genom den största samlingen med fummel som jag någonsin sett från två lag som tävlar om möjligheten att hålla sig kvar i guldracet. Elfsborg höll i taktpinnen och var det lag som klarade sig bäst men det var inte direkt laserprecision på passningarna.
Så kom då Mobaecks nickning som Prodell kunde peta in i mål från ett avstånd av ingenting. Jag, måste säga att det är skönt att vara i ledning redan i 27:e minuten istället för att hamna i det vanliga underläget.
Att det sedan bara dröjde tills den 35:e minuten innan Claesson satte slutresultatet 0-2 var nästan ännu skönare eftersom det innebar att jag inte behövde genomlida stressen som en bräcklig 1-0-ledning innebär. Elfsborgs spel förbättrades för varje mål medan Häcken rakt igenom första halvlek var lika fumliga vilket var det som öppnade för ledningen och den slutliga segern.
I andra lyfte sig Häcken samtidigt som det efter en timmes spel var lätt att se hur trötta alla började bli. Glädjande då var att se att även Elfsborg höjt sig. Passningsspelet och precisionen var klart bättre i andra halvlek och Häcken hade inte mycket att komma med.
Holmén höll sin vanliga lysande kvalitet matchen igenom och hans anfallsraid var härlig att skåda även om Rohdéns avslut kunde ha varit bättre.
Båda dessa herrar skötte sig utmärkt men mer glädjande än det är att hela Elfsborg spelade med hög kvalitet.
Taktiken för dagen var naturligtvis viktig men det viktigaste var att Elfsborg spelade som ett fungerande lag.
Vissa spelare skiljde ut sig genom att vara speciellt bra och genom att ta en ledande roll men det var ett enat, för dagen rött, lag som gick ut och som dominerade från början till slut.
Elfsborgs ledord är ”Vi tillsammans” och mot Häcken så var det verkligen det.
För mig är enandet av Elfsborg till ett fungerande lag den enskilt viktigaste insatsen som Ingesson, Mina och Wettergren stått för. Tack för det och fortsätt med det ni gör.
Nu ligger vi trea i tabellen och förutom den vidare satsningen på att höja Allsvenskans anseende i Europa så är SM-guldet prioriteringen. Tack vare denna seger är det inom räckhåll.
PS
Det är en skam för svensk landslagsfotboll att Johan Larsson inte redan är självklar i landslaget. Det får en att ifrågasätta om Hamrén ens bryr sig längre. Får se om han tar sitt förnuft till fånga inför höstens matcher.
