Krönika: Du är en legend. Tack för allt, Dembo!
För elva år sedan värvade Djurgården målvaktstalangen Dembo Touray från Gambia. 181 matcher och 55 nollor senare är det en legend som inom en snar framtid lämnar klubben.
Året är 2000 och Djurgården spelar i den nybildade serien Superettan. Målet är högt inställt för ett snabbt avancemang till allsvenskan för att fortsätta resan där. Samma år signas en ung gambiansk målvaktstalang som visserligen är lite oslipad. Många trodde på honom, men att han skulle stanna elva år kan väl inte ens Bosse Andersson hoppats på.
Mitt bästa minne från planen med Dembo är från 2005. Guldet var bärgat och endast en avslutande match återstod på ett fyllt Stockholm Stadion. Stackars Elfsborg fick stå i vägen för en urladdning vi aldrig kommer glömma. I den 81:a minuten rivs Patrik Amoah ner i straffområdet vid ställningen 5-1 och domare Martin Ingvarsson pekar mot straffpunkten. Sekunder senare vinkar Mattias Jonson mot fondläktaren. De som aldrig sett en två meter hjulbent gambian jogga över planen har missat ett stycke klubbhistoria. Straffen sitter på ren vilja än teknik. Bättre avslutning på Djurgårdens allsvenska guldår går inte att skriva manus till.
Jag vet inte hur många gånger man tänkt för sig själv "om inte han stått skulle vi förlora med 10 mål minst". Matcherna då han var den mänskliga vägg som gjort många anfallare tunnhåriga genom åren. Stunderna då han var vårt enda hopp. De femtiofem matcherna han höll nollan. När han klev fram 2009 när det som mest behövdes i matcherna mot Helsingborg, Örgryte och framför allt Assyriska.
Trots alla minnen på planen är det ändå personen jag främst kommer minnas och sakna. Den genuina värme till varenda person som älskat Djurgården. Lojalare spelare är svårare att hitta i dagens fotboll, det är ingen tillfällighet att han låter sig säljas i sommar istället som bosman till vintern. Även om det kanske dags att sätta punkt för hans elva år och 181 matcher i klubben kommer positiva minnen alltid domineras när Dembo kommer upp på tapeten i framtiden.
Mannen som alltid hade en egen plats vid räcket efter matcherna på Sophialäktaren skriver på för Golden Arrows imorgon. Tack för allt, Dembo. För mig kommer du alltid tillhöra en av de stora järnkaminerna.