Krönika: Elfsborgs sista chans
"Vi kan så mycket bättre men lyckas nu för tredje gången i rad inte att visa det."
Att inte lyckas mot AIK i Stockholm är inte något som inte förut har hänt. Minns att vi rent historiskt har haft väldigt svårt på just denna arena. Hemmalaget har dessutom fått ett uppsving och kan vinna matcher även mot svårare motståndare. Självförtroende i samarbete med hemmaklackens stöd är inte en kraft som skall ignoreras.
Ändå borde vi gjort det bättre.
Vi kan så mycket bättre men lyckas nu för tredje gången i rad inte att visa det.
Och det rakt igenom. Ingen kan påstå att det var mycket som fungerade för oss igår även om potentialen naturligtvis fanns där.
Återigen kan det vara, och sannolikt är det, en fråga om att inte kunna ladda om. Inte omöjligt en svårighet stärkt av att det var AIK och inte ett europeiskt topplag som stod på andra sidan.
En förståelig svårighet men inte en som på minsta sätt kan accepteras.
Vill vi spela dom riktigt roliga matcherna i Europa då får vi också satsa helhjärtat på att vinna varje match i vårt egen serie. Som det ser ut nu är det nästintill en matematisk omöjlighet att nå ens plats fyra varför det blir framgång i Svenska cupen för att få spela europeisk fotboll även nästa år. Om det var svårt att finna motivation för att vinna över AIK, Häcken och Sirius hur skall det då gå när det är ett motiverat Eskilsminne som skall besegras?
Om vi skall lyckas att vänja oss vid och bli framgångsrika med att kontinuerligt spela två matcher i veckan så måste vi bli bättre på att hitta metoder för att ladda om och vi behöver ha en så pass stark och inspelad trupp att med tillförsikt kan skifta spelare.
Där är vi ännu inte men jag hoppas att vi åtminstone kommer närmare en lösning när vi besöker Eskilsminne den 30 oktober för att spela om vår sista chans till Europa.
