Krönika: En avslagen insats från ett lag som borde vara bättre
"Vi har egentligen en oerhört stark trupp med allt från ungdomlig vilja till erfaren elegans och borde ligga bättre till än vi gör."
Jag är gulsvart supporter. Medlem i föreningen Elfsborg sedan flera år och jag går på så många matcher som möjligt. Detta är jag före jag är krönikör och det innebär att jag allra helst vill skriva positiva saker. Det är inte alltid lättare att skriva när vi vinner en match men det är alltid bra mycket roligare att få kommentera en seger än en förlust.
Den senaste tiden har det därmed inte varit svårt att hålla sig för skratt när jag satt mig för att skriva. Dom guldklimpar som mitt älskade lag skämt bort mig med under tidigare säsonger har varit få och långt emellan och det stod klart redan för flera veckor sedan att det finns ett djupt problem inom Elfsborg som ingen verkar vilja hantera. Tillfälliga framgångar får inte förblinda oss, skrev jag då och det gäller fortfarande.
Igår vann vi, men det var knappt att det gick och jag tror inte att någon i Elfsborg var helt tillfredsställd med sin insats. Bäst på planen var Ellegaard och det är så att om målvakten gjort den starkaste insatsen så har inte det övriga laget hållit den nivå som krävs.
Det skall inte förnekas att det fanns ljusglimtar igår. Den redan nämnda Ellegaard räddade poängen för oss mer än en gång. Manns jagade från ena änden till den andre och hade händerna fulla med att både försvara och hjälpa till i offensiven. Prodell sprang nästan sönder sig själv, Bajrami delade sin tid med att vara spelfördelande och anfallande spelare och Gustavsson gjorde allt för att försöka trycka in målen och lyckades dessutom till slut. Det fanns flera på planen vars insatser förtjänar att nämnas men jag stannar här. För det är just det här som är det egendomliga.
Första halvlek var inget annat än ständiga försök att nå varandra utan direkt samordning eller framgång. Försök styrda av en taktik som Halmstad tycktes ha lärt sig och utan större problem kunde försvara sig mot.
I andra halvlek fick vi till lagspelet under en stund och kunde kortpassa oss förbi jagande motståndare och hota målet. I stort sett alla avslut på mål kom i andra halvlek och hade vi bara haft marginalerna lite mer med oss kunde vi fått siffror motsvarande premiärmatchen i Kalmar. Och sedan, omkring 80: e minuten, rasade vi samman. Orken tycktes inte längre finnas och resten av matchen var mer eller mindre spel mot vårt mål där en lysande Ellegaard som sagt räddade oss.
Vi vann men hade oerhörda problem att lyckas med det och det mot ett lag som för tillfället ligger på nedflyttningsplats. Det gick så långt att klacken en bit in började skandera ”våga skjuta det är tufft att göra mål” och andra ramsor som gav luft åt frustrationen och missnöjet.
Vi har egentligen en oerhört stark trupp med allt från ungdomlig vilja till erfaren elegans och borde ligga bättre till än vi gör. Ellegaard sa i en intervju nyligen att en av målsättningarna för Elfsborg är att aldrig hamna utanför topp fyra. Nu är det knappast hela målsättningen men det säger att allt annat är ett misslyckande. Segern igår kanske kan bli en del i räddningen från ett misslyckande men det kan trots det inte förnekas att Elfsborg hittills gjort en rent otroligt svag säsong. Det kan heller inte förnekas att det verkliga problemet ännu inte åtgärdats.
”Avgå Haglund” skanderades av klacken så fort slutsignalen blåstes och detta meddelande ekade över Borås Arena när jag och far tog oss därifrån. Ett tydligt tecken på att det förtroendekapital han en gång haft inom supporterleden har tagit slut.
Det är med all sannolikhet inte hela lösningen om vår huvudtränare avgår men jag är ganska säker på att han är en stor del av det egentliga problemet.
