Krönika: En bortslarvad seger
Det finns en del poäng kvar att spela om i år men inte så många att man har råd att slarva bort möjligheten som Elfsborg tyvärr gjorde mot Mjällby.
År 2012 reste vi till Listerlandet i hopp om att ta oss hela vägen fram till Lennart Johanssons pokal. En satsning som räddades i sista sekund av Viktor Claesson som tryckte in det tredje målet i Elfsborgs 2-3 seger. I år kom vi ner för att försöka rädda det vi kunde av den Allsvenska säsongen och kanske säkra en Europaplats till 2014. Det finns lättare motståndare att spela mot än Mjällby det kan jag säga. Dom var starka i Borås och dom är alltid starka på hemmaplan.
Samtidigt hade jag gott hopp om att det kunde gå bra. Tunga förluster, som den mot Salzburg, kan ofta fungera som extra bränsle och tagga spelar till att kämpa lite mer. Det var förhoppningen.
Startelvan såg annorlunda ut mot resten av säsongen. Mest anmärkningsvärt att Anders Svensson började på bänken men även Simon Hedlund var med vilket var en trevlig överraskning. Hans snabba ben är alltid ett välkommet tillskott.
Skönt att se att Lennartsson inte räds att blanda åtminstone lite. Möjligen kan det påstås att han var tvingad till det för att undvika att spelare går sönder av slitningar men poängen är att han vågat och gjort.
Matchen inleddes med att hemmalaget omedelbart satte hård press. Elfsborg försvarade sig men återigen var det en inledning som lämnade mycket att önska. Det är nästan som att försöka starta en bil av äldre modell en kall midvinternatt. Den startar men det tar en stund tills det går att köra någonstans. Under tiden som Elfsborg försökte starta sig hann Mjällby göra 1-0 och uppförsbacken var ett faktum.
Att Mjällby lyckades med det hade betydligt mer att göra med en halvtaskig försvarsinsats av Elfsborgs backlinje än Ellegaard.
Kevin Stuhr Ellegaard var den ende som hade en bra dag mot Salzburg. Trots fyra insläppa mål var hans insats stabil och hans spel räddade Elfsborg från att förlora med bra många fler mål än fyra. Mot Mjällby gjorde han ytterligare en stark insats och det enda som jag egentligen kan klaga på, det är förvisso en ganska stor grej, var att han orsakade en straff i 91:a minuten.
Första kvarten var hursomhelst förvirrad och ganska tam från den, för dagen, röda sidan men det ändrade sig när ”motorn” väl började gå ordentligt och från den 27 minuten var det dominans IFE. Lasse Nilsson fick med sig bollen i ett nästan öppet läge men revs ner av en hemmaspelare. Solklar straff, ett omedelbart rött kort och strax därefter kvitterade Nilsson med en iskallt slagen straff.
Här kommer vi nu till en fråga som jag fått ett negativt svar på varenda gång som den ställts i år och åren där innan. Skall Elfsborg kunna utnyttja numerärt överläge och stänga matchen?
Det började bra den här gången. Elfsborg styrde och ställde och tvingade Mjällby till att försvara sig i resten av halvleken. Mjällby var tyvärr väldigt bra på just detta och hade några farliga kontringar.
Sebastian Holmén, som har visar sig vara en stor tillgång, måste börja vara mer försiktig i passningar hem till Ellegaard. Mot Mjällby var det återigen risk för ett onödigt självmål när han nickade hemåt och nästan över Ellegaard.
Misstaget var dock snart glömt då Holmén serverades en vacker volley av Stefan Ishizaki och stenhårt nickade in 1-2.
Vi rev upp Mjällbys försvar gång efter gång. Det måste ha varit en obehaglig upplevelse för ett försvagat Mjällby när anfallet kom i form av antingen Nilsson, Larsson, Beckmann, Ishizaki, Hedlund, Keene, Rohdén eller alla på en gång. Tyvärr gav det ingen utdelning.
Pressen från Elfsborg var låg i andra men byggdes långsamt upp. Dessvärre hann Mjällby kvittera och det verkade som om vi ännu en gång skulle misslyckas med att utnyttja att vara en man mer.
Hult och Svensson byttes in och med dom kom energin tillbaka till Elfsborg och från 65:e minuten är det åter gulsvart (röd) dominans och vi är flera gånger bara millimetrar från att göra ett, två och tre mål.
Sedan händer något som jag inte riktigt förstår. Lasse Nilsson blir avblåst för offside för andra gången men istället för att bara stanna så försöker han sig på ett avslut för andra gången och får då ett gult kort för andra gången.
Vad tänkte han på?
Ett onödigt och rumphugget avslut på en annars väldigt bra match av Nilsson.
Med utvisningen försvann dominansen och strax hade Mjällby kvitterat och med fem minuter kvar av ordinarie tid stod det 2-2 vilket också blev slutresultatet.
Det finns en del poäng kvar att spela om i år men inte så många att man har råd att slarva bort möjligheten som Elfsborg tyvärr gjorde mot Mjällby.
Vi hade segern i egna händer men slarvade bort den.
Bättring nästa gång.
PS
Johan Larsson gjorde mot Mjällby sin 100:e raka allsvenska match. För att sätta det i perspektiv innebär det att vår alldeles egen maratonman har spelar varje allsvensk match sedan omgång 14 år 2010. Till detta kan dessutom tilläggas att han spelat i kval och gruppmatch utanför Allsvenskan.
