Krönika: En dröm på Celtic Park
Att drömma är en sak. Men verkligheten är en annan. Drömmar är bara drömmar och verkligheten är den vi lever i. På onsdagen kommer verkligheten till Celtic Park - då får vi veta om Malmö FF vinner med 2-0, eller inte.
Det är som om när blixten slår ned och allt börjar skaka. Jag vaknar yrvaket till och tittar på klockan. Mitt i natten. Jag brukar alltid sova gott om nätterna och det är sällan jag vaknar till så här. Det är något speciellt som gör att jag inte kan sova.
Jag hade nyss drömt en dröm. En dröm som handlade om när Malmö FF slog skottarna från Glasgow i grönt och vitt. 1000 supportrar tillhörande MFF stod på läktaren och försökte förgäves sjunga ut britterna. De lyckades till viss del, trots att det var kämpigt. Precis innan jag vaknat till hade Jo Inge Berget nyss dunkat in 2-0 i den 68:e minuten och hela Sverige stod upp och dansade åt Malmö FF:s uppvisning. På läktaren satt det skottar som stirrade blint mot den gröna mattan. För Celtic-supportrarna var det en dyster kväll hemma på Celtic Park och kaxighet hade bytts ut mot ödmjukhet.
När tröttheten vann kampen mot mina nattliga drömmar, var jag lika matt som en grön-vit-supporter från Glasgow som i den här drömmen.
På morgonen därpå väcktes jag av ett skorrande alarm i de mer dånande tonerna, likt heavy metal. Jag hade hellre vaknat upp till ”Just can’t get enough”, vill jag lova.
Jag kom till att tänka på vad som egentligen hände i den där drömmen och vad som skulle hända de resterande dryga 20 minuterna av matchen. Det är inget jag vet eller bryr mig om. För en dröm är bara en dröm och sedan kommer verkligheten.
Efter frukosten begav jag mig till stranden för att möta upp mina vänner. Efter att ha kommit till rätta på stranden och lagt min handduk lite sådär snyggt, dyker en bekant upp. Jag tittar upp på honom och han ler och nickar. Han ler kaxigt mot mig och säger sedan hur enkelt Celtic kommer att slå Malmö. Han är nämligen Celtic-supporter, trevlig men kaxig när det kommer till supporterskap. Jag kom till att tänka på min dröm, jag hade. Jag berättade för honom, han skrattade och skakade på huvudet. Vi sade adjö och han traskade sedan bortåt. Till sist såg jag inte honom mer. Det var som om han förlorat sin själ, likadant som Celtic.
Celtic var en anrik klubb med en fin historia. Alla lag kommer alltid in i nya faser och epoker. Även Celtic (och Malmö FF). Klubben alla hade respekt för och gillade. Samma respekt har försvunnit. Celtic är inte som den klubb den har varit och samma gäller många av dess supportrar (dock finns det även många trevliga också).
Men för att bjuda på min ödmjuka sida önskar jag Celtic all lycka i de båda matcherna samt att jag hoppas på att de visar upp både skönspel och fantastisk inramning på läktarna, något jag vet att de kan.
Må bästa lag vinna och framförallt – låt det bli ett svenskt lag i Champions League 2015/16!