Krönika: En glimt av det Elfsborg som skall komma

Krönika: En glimt av det Elfsborg som skall komma

"Det kan vara frustrerande nu men nästa år kommer vi kunna skörda frukterna av arbetet."

I mitt hus pågår för tillfället renovering av köket. Alla ni som har erfarenhet av det är medvetna, precis som jag tvingats bli medveten, om att det aldrig går riktigt som man hade tänkt sig. Jag skall inte ägna något större utrymme åt detta men min poäng är att det dragit ut lite på tiden och att sambon, jag och katten lever i ett lagerutrymme som till stor del är fläckat av byggdamm. Igår behövde vi en paus från allt och omkring klockan 14.00 packade vi in oss i bilen och begav oss hem till mina föräldrar för att där få avnjuta söndagsmiddag i ett hem med en distinkt avsaknad av byggdamm.
Innan vi kom så långt som att sätta oss till bords hade vi dock en annan prioritering. Gårdagen var ju inte bara söndag, det var matchdag.
 
Med match mot Falkenberg på Borås Arena förväntade vi oss inget annat än en gulsvart seger, det är jag villig att erkänna. I ärlighetens namn förväntar jag mig alltid att vi skall vinna på hemmaplan, frågan är bara hur svårt det blir. Det kanske är att klassa som högmod men mitt Elfsborg har satt denna standard genom att vara en av dom svåraste bortamatcherna för samtliga lag i Allsvenskan och nu när vi spelar det 11:e året på Arenan är det inte så många klubbar som faktiskt lyckats besegra oss här.   
 
I år det hittills endast Malmö FF och Häcken som har lyckats knäcka oss och av dom är det bara Häcken som gjorde det med mer än ett mål. Spelmässigt sett över hela säsongen 2016 är detta både vårt år och inte vårt år. Vi har visat upp bländade överlägsenhet hela vägen från vårt målområde fram till motståndarnas och först där har vi stött på problem som vid vissa tillfällen varit näst intill oförståeligt stora.
 
Jag har tagit upp detta i flera krönikor och jag hoppades att jag inte skulle behöva ta upp det i den här också men första halvlek tvingade mig dessvärre till det.
Till skillnad från många andra matcher i år inledde vi relativt målmedvetet. Lite rörigt ja, men med en klart offensiv plan.
Straffen var solklar och Claessons skott otagbart. 1-0 i 6:e minuten satt som en kall pilsner i juli och man kunde ha hoppats att Elfsborgs spel skulle ha kunnat koncentreras efter detta. Så blev tyvärr inte fallet.
Vi genomförde fantastiska anfall men fick inte till avsluten. Antingen för att Falkenberg ställde sig i vägen (desperata försök i ett annars frånvarande försvar) eller för att vi inte fick iväg en bra sista träff eller för att kommunikationen inte fungerade. Det var som så många matcher tidigare; Oftast nästan fantastiskt, men det föll på mållinjen. 
En knapp halvtimme in började vi hitta varandra men det kändes ibland lite som att vi passade på vinst och förlust istället för efter ett intränat system. Det är smått obegripligt att ett lag kan spela så fantastisk över hela planen och sedan så taffligt när det gäller.
Jag begär inte att det skall bli mål vid varje anfall men det måste bli bättre än det som visades upp i första halvlek och som vi sett alldeles för många gånger i år.  
Mot bättre motståndare än Falkenberg, som igår spelade med en defensiv som tycktes sitta kvar på spelarbussen, måste vi kunna göra något bra med dom chanser vi lyckas kämpa oss till. Detta gäller inte minst när det kommer till motståndare från Europa. För dom lagen kommer inte ge oss lika många möjligheter som våra kollegor i Allsvenskan. 
 
Varför ser det då ut som det gjorde igår och har gjort i flera omgångar?
Det är naturligtvis svårt att säga med absolut säkerhet om man som jag ser det hela utifrån men min uppfattning är att ett stort problem är att spelarna inte helt litar på varandra. När Elfsborg spelar som ett lag finns där en förståelse mellan spelarna. En tillit till att om en går på ett sätt vet dom andra att dom skall fylla på för att kunna assistera och vara spelbara. I stressade och frustrerade situationer kan detta väldigt lätt fallera och till och med när det fungerar så kommer det inte alltid att gå (det finns ju i regel ett annat lag på planen också).
Är det då osämja i laget?
Knappast. Men detta är ett år då vi bygger upp ett nytt lag. Vi har haft ett antal debutanter redan och igår kom ännu en in på planen (välkommen till a-laget Simon Olsson) och detta påverkar naturligtvis maskineriet. Att en värvning levererar direkt hör till ovanligheterna (att dom levererar som Issam Jebali det händer egentligen aldrig) och nu är arbetet med att få maskineriet att fungera i full gång. Det kan vara frustrerande nu men nästa år kommer vi kunna skörda frukterna av arbetet.  
 
Vad hände då i andra halvlek när vi kommit tillbaka efter tillfällig vila efter en inledande halvlek som på det hela taget måste klassas som mindre än godkänd?
Jo, Falkenberg gjorde ett försök att hävda sig och blev brutalt nedgjorda efter att Daniel Gustavsson fick tag på bollen och satte sitt första mål för Elfsborg. Det blev startskottet.
Mindre än 10 minuter senare bröt sig Prodell fram och kämpade till sig 3-0 i 59:e minuten. Hans 11:e mål i år.
I 74:e minuten satte Jebali sitt fjärde mål i sin blott sjunde match i den gulsvarta uniformen och Lundevall satte den sista spiken med sin kanon i 77:e.
 
Slutresultat 5-0. Alla utom ett mål kom i andra halvlek vilket bekräftar hur överlägsen Elfsborgs andra halvlek var mot den första. Det Elfsborg gjorde var en smak av det jag talat om tidigare. Kamp hela vägen fram till avslut och utnyttjande av möjligheterna som ges. Vi hittade varandra och vågade gå i tron på att bollen skulle komma. Det gladde ett gulsvart hjärta att se.  
 
Vi har en lång väg kvar tills Elfsborg kommer kunna dominera som vi vill och vet att vi skall kunna. I år kommer vi troligen inte få se mer än tillfälliga krossar som gårdagen. Men se det såhär: nästa år är vi ännu mer samspelta. Nästa år är då Elfsborg återtar sin plats i toppen av Allsvenskan. 2017 firar vi 20 raka år i Allsvenskan och det skall vi göra i gyllene färger.
 
PS
Med seger i resten av matcherna kan vi som mest skrapa ihop 57 poäng. Det innebär att vi rent matematiskt ännu inte förlorat SM-guldet, även om det är så osannolikt att det skulle behövas Tage Danielsson för att göra det trovärdigt att nå ända fram. Det är hur som helst kul att veta.
Viktigare ändå är att i år satsa på att nå tillräckligt högt i tabellen för att säkra spela i Europa nästa år, ovärderlig erfarenhet för våra unga spelare.  

Lars Mild2016-09-19 17:00:00
Author

Fler artiklar om Elfsborg