Krönika: en gnutta salt
"Alla ingredienser fanns där men det var det lilla extra som saknades för att det verkligen skulle fungera"
Ibland när man lagar mat, låt oss för exempel säga soppa, så kan man nå fram till ett läge när den egentligen borde vara färdig. Alla ingredienser är ilagda, värmen är precis som den ska vara och det puttrar glatt på i grytan. Men vid avsmakning är det ändå något som saknas. Du har följt receptet för hur du skall göra, men ändå.
När Elfsborg reste till Gefle var det med möjligheten att gå upp i till topplacering i den Allsvenska tabellen. Förvisso krävdes seger med 5 mål för att nå den absoluta toppen men det räckte med seger för att placera oss på andra plats.
Gefle hade innan matchen väldigt positiv energi. Den nya arenan har varit och är en energiinjektion för klubben och deras självförtroende på sin hemmaplan var uppenbart från första sekunden av matchen.
Vi åkte ur Europa League och spelade sedan en mållös match mot Hammarby där vi hade tur som klarade oss från att straffas med baklängesmål. Kort sagt har vi sett trötta ut sedan flera matcher och det oroade mig innan matchen. Positivt var dock att evighetsmaskinen Marcus Rohdén kommit tillbaka från sin varningsrelaterade vila och kunde bidra. Han var ju faktiskt nära att bli hjälte redan i början av matchen.
I övrigt lämnade första halvlek mycket att önska. Soppan var fadd minst sagt.
Försvarsspelet i Elfsborg var för det mesta inget vidare. Bollarna rann genom hela vårt målområde samtidigt som alla verkade hoppas att någon annan skulle lösa problemet. Jag vill inte kalla det nonchalant men det verkade absolut orkeslöst.
Våra spelare har många matcher i benen men som förening måste vi klara av uppgiften. Alldeles för slitna spelare måste naturligtvis vila från startelvan för att inte dra på sig onödiga skador men dom som ändå väljs ut för att spela måste naturligtvis klara av det. I första halvlek verkade det som att hela startelvan, Rohdén undantagen, hade behövt stå över. Vi satsade förvisso framåt men utan belöning samtidigt som hemmalagets tuppkam bara svällde mer och mer efter 2-0 i 29:e minuten.
Det behövdes något mer för att få vårt spel att fungera. För det måste sägas att vi inte spelade egentligt dåligt. Alla ingredienser fanns där men det var det lilla extra som saknades för att det verkligen skulle fungera och denna brist fick energin i vårt lag att droppa.
Prodells mål i 32:a (hans 8:e) var oerhört viktigt för vårt fortsatta spel. Han bevisade med det att vi kan göra mål på Gefle på deras nya arena. Uppenbart kan tyckas men inte desto mindre psykologiskt viktigt. Lindevall kan krita upp sig för ännu en assist och är verkligen en guldvärvning.
I andra halvlek är det fortfarande något som saknas. Vi tog över mer och mer och soppan blev bättre men fortfarande inte helt bra. I 75:e nådde vi nästan fram när Niklas Gunnarsson satte 2-2, hans första Allsvenska mål för Elfsborg och det på hans andra start. En vältajmad debut och en gnutta salt i soppan.
Hedlund kom in och kunde lätt springa ifrån sina motståndare men han behöver fler såna här inhopp för att bygga upp sitt självförtroende, där fanns misstag men på det hela taget var det absolut en förbättring och det är bara glädjande.
Soppan puttrade på efter det andra målet (saltet) och allt fungerade bara bättre och bättre. Energin i gulsvart verkade stiga för varje löpmeter istället för att sjunka. Försvaret släppte knappt någon motståndare förbi mittlinjen (Gefle fick till ett enda riktigt anfall i andra halvlek) och vi anföll gång på gång.
Så trötta och slitna som vi verkade i första halvlek lika pigga och överlägsna var vi i andra.
Så hände det. Straff, när matchen i stort sett var slut. Rohdén ställer upp sig och och hans hjältestatus är bekräftad. 2-3 och när matchen blåses av bara några sekunder senare har vi samma poäng som serieledande IFK Göteborg.
Saltet till soppan kom i 75:e minuten och i 96:e minuten hade smaken trängt in och soppan var perfekt.
Välsmakande trepoängare.
