Krönika: En missad möjlighet
"Vi gav dom allt utom ett mål."
Det är inte utan att jag känner mig besviken idag. Vi skulle ha vunnit igår.
Bortamatcher på Olympia har genom åren inte tillhört favoriterna direkt. På ett sätt eller annat lyckades alltid Helsingborg att straffa oss och vi fick dystert resa hem igen. Men på senare tid har det inte varit så. Vi har besegrat bortaspöket på Olympia och just i år, med den starten som skånelaget haft, var det ett ypperligt tillfälle att ta ännu en seger och samtidigt bekräfta Helsingborgs bottenplacering.
Det var upplagt för ett segertåg och det offensiva spel som visades upp mot IFK och i stunder mot Hammarby skulle här kunnat ha gett oss en klart förbättrad målskillnad. Till och med när det stod klart att vi skulle använda oss av i stort sett samma startelva för tredje matchen i rad var jag hoppfull. Jag såg naturligtvis risker i att göra med tanke på skaderisken och tröttheten som måste börja drabba dessa spelare snart men det fanns säkerligen en idé bakom. Och som jag redan tagit upp har det gulsvarta spelet givit gott hopp om säsongen.
Det hoppet fick sig dock en törn i första halvlek. Felpassningar, dåliga beslut, onödigt mycket respekt för Helsingborgs spelförmåga och nästan vekt i stycken. Var det underskattning? Trodde vi att det skulle vara lättare och struntade i att jobba tillräckligt hårt? Eller var det en överskattning av Helsingborgs förmåga där vi valde att satsa mer på defensiven? Vad det än var så var det inte ett lyckat val för tillställningen.
Om vi tror att motståndaren skall vara lättare att besegra varför kan vi då inte satsa på att växla upp som vi gör mot svårare motstånd och köra över det andra laget. I en match har du inte rätt att slappna av och sluta arbeta för segern förrän du leder med 4-0 på kort tilläggstid. Kanske hade det varit bättre att göra en större ändring i startelvan och låta hungrigare spelare i jakt på speltid visa sina talanger.
Som det nu var gav vi Helsingborg möjligheten att ta tid på sig och hämta hem sitt första poäng utan att egentligen hota framåt. Vi gav dom allt utom ett mål.
Det är naturligtvis sannolikt att Helsingborg efter två förluster satsade extra hårt på sin egen defensiv och det förklarar delvis våra egna problem med att hitta fram mellan kropparna som ställde sig i vägen men det ursäktar inte vårt övergripande problem med precisionen.
För att inte tala om att vårt spel helt körde fast i långa stunder. För mig är det aldrig ett gott tecken när bollen går fram och tillbaka i backlinjen upprepade gånger bara för att sista bollhållaren skall slå ut med armarna och undra vem han skall passa till. Eller att inkasten blev mer och mer på vinst och förlust ju längre matchen led. Det i kombination med en del otur med marginalerna kostade oss två poäng och att vi pissade bort chansen att ta andraplatsen i tabellen.
Det duger inte Elfsborg, ta detta misslyckande som en lektion och gör inte om det.
