Krönika: En önskedröm
"... det enda jag kan lyfta fram som positivt är att Elfsborg trots det svåra underläget och trots skador både i anfallet och i backlinjen klarade av att försvara sig till ett oavgjort resultat. "
Det har visat sig att en av mina bästa vänner är en stor supporter av Halmstad BK. Det är naturligtvis inte något jag kan hålla emot honom, framför allt inte eftersom hans skäl till det är ett fullt giltigt sådant. Vad det innebär i praktiken är matcherna mellan Elfsborg och Halmstad blir ännu mer spännande för oss.
Igår skrev jag till honom på mobilen och påminde honom om att det var dags för match. Han svarade ”Match? 3-1 till HBK” vilket jag vid tillfället fann överdrivet självsäkert. En önskedröm, tänkte jag (överdrivet självsäkert). Dessvärre kändes det för mig efter ett tag som att min vän nog skulle få rätt.
Enligt statistiken skulle Elfsborg ha hållit i bollen mer än HBK under första halvlek men trots detta var det genomgående Halmstad som hade anfallen. Vårt anfall var tandlöst och så ruggigt ineffektivt att det kändes som om vi beskådade en träningsmatch. Och detta var halvleken då vi spelade bra. Resten var det en Superettan-version av Elfsborg och ännu en gång fanns där individuella insatser som faktiskt inte var så dåliga men när en brytning omedelbart går tillbaka till motståndarna spelar det liksom ingen roll. Var fanns lagspelet mot Halmstad?
Nu fanns det naturligtvis ljusglimtar. Beckmann fortsätter att löpa över stora ytor och visar hela tiden hur viktig han är. Hans frisparksmål var en riktig pärla och i slutändan otroligt viktig.
Sista kvarten av matchen lyfta sig Elfsborg och lyckades hålla i bollen länge nog för att skapa press mot Halmstads mål men det var för lite för sent. Framför allt sedan Holmén brände straffen.
Det bästa spelet stod backlinjen och målvaktgiganten Ellegaard för. Ellegaard var chanslös vid 1-1-målet men stod under matchen för flera riktigt starka räddningar. Tyvärr räcker inte det när spelet ute på plan inte duger.
Passningsspelet var under långa stunder verkligen under all kritik och vad som än försöktes så läste Halmstad vad som skulle ske och placerade sig därefter. Och då skall man inte tro att Halmstad ställde upp sig som en köttmur i väntan på gulsvart anfall, nej här handlade det om strategiska placeringar och detsamma gällde för anfallen.
När jag satte mig vid TV:n för att se matchen hoppades jag att få se när Elfsborg höll sig kvar i guldstriden och samtidigt laddade sig själva med självförtroende inför den avgörande matchen i Europa League.
Efteråt kände jag mig kluven. Eftersom en seger var mer eller mindre nödvändig för att kunna konkurrera om guldet kändes 1-1 som en förlust. Men samtidigt, eftersom matchen var som den var, är det svårt att inte vara nöjd med oavgjort.
Min väns sms kunde mycket väl ha blivit sanning och det enda jag kan lyfta fram som positivt är att Elfsborg trots det svåra underläget och trots skador både i anfallet och i backlinjen klarade av att försvara sig till ett oavgjort resultat. På sätt och vis är det en seger i sig men det är på inget sätt godkänt.
Det jag hoppas på är att man tar detta med sig och använder det som bränsle för att slutligen besegra Rio Ave och sedan avancera i Europa League.
SM-guldet är inte helt förlorat för oss men i och med detta misslyckande börjar det bli det jag trodde att min väns sms var; en önskedröm.
