Krönika: En oroväckande tystnad
Den totala tystnad som sänkt sig över kansliet på Nya Parken är oroväckande ur flera aspekter. Beror den på ett rasande effektivt arbete med att täta läckor - eller är IFK Norrköping så ointressant år 2010, att både spelare och ledare flyr vid blotta tanken på att klubben vill se deras namn på ett kontrakt?
Vintern har förvisso nyss slagit sitt grepp om landet och den löjliga säsongen har löjligt många månader kvar, innan den övergår i den bollsparkande säsongen, men den tystnad som har lagt sig kring kansliet på Nya Parken är inte så lite oroande. Transfersäsongen öppnades förvisso "with a bang", när Kamraterna snodde åt sig jättetalangen Astrit Ajdarevic, mitt framför ögonen på ärkerivalen och "lillebror" Örebro. Men sedan dess har allt gått i stå och på tok.
Magnus Pehrsson och Tony Gustavsson sades båda vara nära tränarjobbet, men tackade nej. AIK:s förre guldtränare Mikael Stahre besöktes i Grekland, men nobbade IFK Norrköping med en fnysning.
I veckan damp det ner ett mail i undertecknads inkorg, där det sades att förre förbundskaptenen Lars Lagerbäck faktiskt var väldigt nära IFK Norrköping, innan landslagsjobbet i Wales dök upp. Mjällbys succétränare Peter Swärdh föredrog det stilla livet i Hällevik, framför Nya Parken.
Kvar fanns Janne Andersson. Man tager vad man haver, tänkte IFK Norrköping, signade hallänningen på tre år och satte allroundkunnige Tony Martinsson och befintliga Stefan Hellberg bredvid.
För att göra det hela lite mer exotiskt kallade man det hela för "Manager". Som om man kände på sig att det var ett oerhört blekt tränarval.
På spelarfronten har det ryktats till höger och vänster. Alla vet att IFK Norrköping står med en ihålig backlinje, att man tappat sin stjärna, högerbreddare och lagkapten och att man har lagets kanske viktigaste spelare, Russel Mwafulirwa, långtidsskadad. Vad gör klubben då?
Man signar en innermittfältare, förlänger kontraktet med ännu en och försöker värva en tredje, Johan Arneng, men får nobben. Märkligt egentligen, att man inte insåg att en kille som tjänat 2,3 miljoner norska kronor om året - plus skattereduktioner som utlänning - inte var intresserad av ett fett kontrakt i IFK Norrköping. Det handlade ju hela tiden om det sociala.
Därefter har det ryktats om Gabriel Petrovic (innermittfältare), Johan Persson (innermittfältare), Joonas Tamm (innermittfältare) och Martin Smedberg-Dalence (innermittfältare/högermittfältare). Den sistnämnde ligger man i kontraktsförhandlingar med och kan väl eventuellt vara den ende i den uppräknade skaran som faktiskt behövs, sett till den trupp man idag förfogar över.
Var är alla försvarare? Var är ryktena om etablerade, rutinerade spelare? Varför jagar man inte ersättare till Russell Mwafulirwa?
Att klubben har "en lista" säger mig inte ett dugg. Det har alla klubbar och sådana listor brukar innehålla kreti och pleti från landets alla hörn.
Känslan är att IFK Norrköping inte är tillräckligt attraktivt för svenska spelare och ledare. En efter en har de tackat nej, oavsett hur sockrade bud Peter Hunt och Tony Martinsson väver ihop. Att värva från division 1 och mindre klubbar i Superettan fungerae fint för att bygga ett stabilt SE-lag. Jag är inte övertygad om att det är rätt väg att gå för en klubb som vill etablera sig i Allsvenskan.
Återstår gör utländska legosoldater. Och hur det gick såg vi 2008.
***
Till sist:
Kära IFK Norrköping. Hur svårt kan det vara att år 2010 ha en väl fungerande hemsida, med skribenter som faktiskt kan skriva begripliga texter och kan redigera in bilder i artiklar? Den sida klubben idag håller sig med idag håller en så låg nivå att det är pinsamt att klicka sig in för att läsa. Eller. Läsa och läsa. De texter som publiceras är i princip helt oläsbara.
Det är nästan lättare att tyda Calle med C:s blogginlägg.
Snälla IFK Norrköping, lägg lite krut på hemsidan. Det är det bästa marknadsföringsverktyget ni förfogar över. Det behöver inte kosta mycket pengar och det ger en mycket finare bild av föreningen om man har en väl fungerande, korrekt redigerad och smidig hemsida.
Gör nåt!
