Krönika: En seger värt sitt namn
"En, två, tre, fyra och fem passningar och sedan boll i nättaket"
Det är svårt att hitta en bättre premiärmatch än den vi fick se igår. Visst, den var inte perfekt spelad men säg vilken premiärmatch som någonsin är det. Den första matchen är alltid till viss del en uppvärmning, ett sätt att känna sig in i tävlingssäsongen. I ärlighetens namn hade jag förväntat mig mer av det eftersom vi inte spelat några tävlingsmatcher alls på ovanligt länge.
Det hade därför inte varit förvånande om större delen av matchen hade spelats på ett testande sätt. Men det var inte det som hände.
IFK Göteborg gick ut med hemmalagets självförtroende och ville vinna matchen i första halvlek. Det är inte alls omöjligt att dom dessutom var stärkta av sin statistik mot oss och därför såg en möjlighet att få dominera och ta bästa möjliga utgångsposition för resten av säsongen. Segern förra året var ett resultat av en sådan dominans i anfallet.
Vad vi däremot fick se var ett Elfsborg som inledde med att etablera en defensiv lågt i planen som IFK inte kunde rå på med någon större framgång. Inte sagt att hemmalaget inte kom fram till avslut för det vore en lögn men det skall också sägas att sett till normalen var det ovanligt få och inte särskilt välriktade avslut.
För egen del hade vi det till en början svårt att ta oss ifrån vår defensiva position och vi körde gång efter annan fast på mittfältet som en bil med sommardäck i februari. Det var ett samlat och säkert försvar av den typ jag längtat efter men det är inte ett spel som vinner matcher och jag fann att alldeles för många felpassningar slogs och trots läckta försök till långbollar av Johan Larsson (hur underbart var det inte att se honom spela i Elfsborg igen) kom det inte mycket av det.
Glädjande nog fanns det mer att ge. Vår uppväxling kom plötsligt och tog IFK på sängen och från omkring minut tjugo var det vi som dominerade. Jesper Karlsson försökte sig på ett antal konstsparkar som visade på både boll- och kroppskontroll. Visst, han lyckades inte göra några mål men låt honom få spela in sig lite och vi kommer få se rena Zlatan-mål av den gode Karlsson.
Och sen kom det då. Bollvinst högt upp i planen. En, två, tre, fyra och fem passningar och sedan boll i nättaket och vår egen Frickadona. Hur briljant och snyggt som helst.
Det var ingen storseger i siffror men det var en seger värt sitt namn och betydelsen av den går inte att överskatta. Minns att vi inte besegrat IFK i Göteborg sedan 2003 och förstå att ett av våra värsta bortaspöken igår begravdes.
Hur underbart som helst men det finns också en annan aspekt som gör segern så viktig. Hur vi spelade. Ett etablerat försvarsspel utan några större luckor som utvecklades till en snabbpassande offensiv utan att för mycket av defensiven gick förlorad. Det fanns utrymme för förbättringar, självklart, men det går inte att blunda för att det var ett mer fokuserat och självförtroendestarkt Elfsborg som spelade igår. Om detta var en fingervisning om vad vi kan vänta oss så har Jimmy Thelin lyckats infria sina löften och årets säsong kan bli en verklig njutning att beskåda.
