Krönika: "En dembotabbe från ruta ett"
Efter en målrik match som tillslut slutade 4-4 mot Elfsborg släckte mer all sannolikhet Djurgårdens chans till europaspel. Trots en smått otrolig avslutning låg ändå tabbarna i fokus. Hur hårt ska de dömas och hur mycket får tidigare säsonger få spela in utan att det blir löjligt? Tillbaka på ruta ett eller går det att nonchalera incidenten?
En person med ett förflutet som kriminell ses med samma ögon som alla andra, tills den glömmer lägga i fem kronor i kaffekassan på jobbet. Då är den åter en kriminell igen som inte har ändrat på sig ett dugg, även om det kanske var tio år sedan senaste brottet genomfördes. En slags mentalitet där ens förflutet accepteras så länge man inte gör fler misstag, händer det är det tillbaka på ruta ett. Utan rättegång.
När Pa Dembo Touray missar grovt på Stefan Ishizakis flacka skott igår är allt positivt glömt. En halvlek med ett flertalet viktiga räddningar. En säsong där han många gånger helt ensam räddat Djurgården. Där just tavlorna inte längre avlöst varandra match efter match. Där utsparkar inte längre hamnat i sekretariatet. Där han istället blivit en publikikon och stor ledare både hos fansen och spelarna. När bollen saktar rullar över linjen vet han att han borde ta den, och han vet att domen kommer bli hård.
Hade någon annan på arbetsplatsen glömt lägga fem kronor i kaffekassan eller annan valfri målvakt släppt in den där bollen hade man troligtvis snabbt glömt det. ”Det är mänsligt att fela” hade någon hastigt och klyschigt knäckt ur sig. Men ens människas historik glöms aldrig bort, vad som än händer. Jag jämför egentligen inte Dembo med brottslingar. Paralleller med Dulee Johnson får andra dra. Det jag istället vill belysa är att allt behöver inte vara gjort i onödan av ett enda misstag.
Om någon idag tycker att Dembo borde byta klubb eller helt petas från startelvan mot Gefle respekterar jag den åsikten. Bara om den fanns där innan tabben. För så länge man vill slå på kontinuitet-trumman med en treårsplan i sikte ska inte enstaka misstag få förstöra helhetsbilden. Samma sak med Ekong som hade det lika tungt om inte tyngre i regnet. Två mål och en assist låter tyvärr bättre än vad det är.
När till slut långa sekunder passerat sedan Dembos tabbe ser jag hur Daniel Sjölund joggar ner ensam mot straffområdet. Han har känt Dembo länge nog för att veta hur tungt målet är att bära. Om mycket hänger på psyket i fotboll är påfrestningen enorm. Han ger han en tröstande klapp och visar att allt behöver inte bli som vanligt igen efter ett misstag. Därför dags även för oss supportrar att montera ner backspegeln och inse att Djurgården numera är ett stabilt mittenlag med en lika stabil målvakt.
Tiderna förändras och det snabbt, fråga AIK.
