Krönika: En till kaffe och en cigarett (eller möjligen för många pass i gymmet)?
Halmstad måste snabbt hitta spelet igen efter den bleka insatsen mot Ljungskile. Jakten på Allsvenskan fortsätter!
Musikern Olle Ljungström skrev en gång en briljant text: ”jag kan vara stark, jag kan få allt, jag kan sprida färg, jag kan regera men det blir nog en till kaffe och en cigarett”. Ja, så där kan nog alla känna ibland – att man har så mycket i sig och man skulle kunna uträtta så mycket men det blir liksom inget av. Översatt till fotbollsspråk skulle det kunna vara något i stil med ”jag kan vara aggressiv, jag kan ta löpningar för laget, jag kan fördela bollar, jag kan prestera, men det blir nog en till bakåt och en luftpastej”.
Möjligen var det så Halmstads BK kände sig i måndags fast jag hoppas verkligen inte det med tanke på matchens betydelse. Men speciellt i den andra halvleken uppträdde laget ofattbart passivt och håglöst. Det var ju inte så att Ljungskile var direkt bra men de tilläts ta över matchen helt och vi bollklubbare kan bara vara tacksamma över deras trubbighet framåt och avsaknaden av Kenny Pavey. Fast även om ett lag saknar förmågan framåt så räcker det ju med en lyckad fast situation, att bollen dimper ner på rätt ställe efter en skarvnick, eller till och med en felstuds för att kvittera en bräcklig 1-0 ledning. Och bara en poäng i denna match för Halmstad kunde blivit förödande framöver.Så därför är det konstigt att ett HBK som helt klart har kapaciteten (det visade man glimtvis i första halvlek) inte körde på hårdare för att få ett andra mål och ”döda” matchen. Det är i och för sig ett ganska vanligt fenomen det där, att ett lag blir för försiktigt och ska bevaka en ledning men det känns ändå så onödigt. Det var oerhört sega ben förutom på Gudjón Baldvinsson som löpte ihärdigt hela matchen och även skulle göra allting själv (vilket förde tankarna till om han redan börjat fundera på ett nytt kontrakt någon annanstans om Halmstad inte skulle gå upp?). Kanske hade Jens gjort en ”Olle Nordin a la Italien -90” och tränat ner laget med stenhård ”fys” inför omstarten? Inte heller Jens verkade vara sig själv. Jag kom i mitten av andra halvleken att tänka på ”varför hörs det ingenting”? Varför är det ingen som står vid sidlinjen och vrålar i vanlig ordning? Accepterar du det här spelet, Jens? En förklaring kan ju vara att Jens själv tagit 150 kg i bänkpress under dagen och tagit helt slut? Märkligt var det i alla fall.
Och jag hade fel. Även HBK kan ha en dålig dag på jobbet utan att det märks resultatmässigt. HBK gör en riktig skitmatch och ”grisar” med sig tre poäng efter att firma Järdler/Magyar åter lyckats med en hörnvariant. Och det bådar gott, riktigt gott. Ett bra lag har tur och får med sig poäng när inte mycket lyckas i övrigt. Ett lag i medgång får en domare som inte blåser av Johnny Lundberg för ”obstruktion” på målvakten innan målet (inte för att jag tycker att han borde blivit avblåst men många domare blåser ju nästan av per automatik vid hörnor).
Mer tur lär behövas i fortsättningen för BP vägra förlora. BP har också flyt och skruvar in en hörna mitt i värsta Hammarby-pressen. Jakten fortsätter. Det känns j-kligt surt och onödigt (roteringarna i backlinjen var boven?) att Halmstad tappade initiativet genom några mindre bra insatser i somras. För HBK känns som det bättre laget. Den överlägsna målskillnaden i jämförelse med Brommapojkarna skvallrar om att BP haft en hel del flyt som skrapat ihop så många poäng (inga oavgjorda alls hittills, uddamålssegrar istället?). Men någon gång måste deras flyt ta slut och då gäller det att HBK höjer sig rejält inför slutspurten för att kunna ta chansen. Så. Lite lättare vikter på stången i veckan, Jens. Och skippa kaffet och ciggen;).
