Krönika: Enbart mörker?
Säsongen inleddes så alldeles oerhört förträffligt med mål efter fem minuter mot Oskarshamn i bortapremiären. Sedan gick ISH för 2-0 och om vi stoppar bandet där och tänker det förvisso väldigt hypotetiska scenariot att Lennart Swahn hade intagit speakerbåset för 10 sekunders uppmärksamhet och förkunnat att ”tyvärr Halmia, efter fyra omgångar av serien kommer ni att ligga sist i tabellen med en inspelad poäng”, hur hade vi Halmianer reagerat då? Antagligen med ett unisont gapskratt, möjligen m
0-1 är egentligen inte en målchans i sig, men likväl ligger bollen i maskorna bakom en chanslös Käck några sekunder senare. Vid 1-2 är det en halvchans med en boll som till synes har hamnat ur vinkel som snappas upp och lobbas över Käck som hamnat på mellis efter vad jag tolkar som någon slags miss i kommunikationen. Vid 1-3 spelar i mina ögon domaren en nyckelroll då han förtjänstfullt täcker undan Ribic som annars hade haft goda möjligheter att avvärja chansen i förstaläget vid straffområdesgränsen innan bollen sedermera spelades snett utåt i offensiv riktning med inlägg och avslut i mål som resultat. I övrigt var Käck lika pålitlig som vanligt när det kommer till att avvärja farliga bollar på djupet, tar i princip alltid rätt beslut beträffande när det är läge att rusa eller stå kvar. Gällande defensiven i stort är det något att analysera, förra säsongens adelsmärke står ej att känna igen så här långt i år.
Vad som hände idag kan förstås inte skyllas på domaren, men generellt föredrar jag en mer resonerande domare framför en motsvarighet som verkar ha funnit sin verbala förmåga och tonläge i stort inom det militära vilket fallet var i dagens match. Man kan vara tydlig utan att för den delen skrika och gapa. Och om bollen tar på handen på en motståndare så bör det vara okej att ropa ”hands” utan att mannen med pipan påbörjar en tjugo meter lång marsch – även denna med tydliga inslag från det militära – innan han med löjligt rak rygg fiskar fram det gula kortet.
Allt är emellertid inte nattsvart denna säsongsinledning, man får till exempel inte glömma att Halmia absolut inte är sämre än sina motståndare idag heller. 0-3 mot ÖIS är förstås svårt att bortförklara men i första halvlek var man bättre än sina motståndare i den matchen och att de två efterföljande matcherna mot först Qviding och idag Norrby har resulterat i noll poäng är inte bara anmärkningsvärt, det är rent bisarrt sett till hur det har sett ut på planen. Då jag nedgraderat två motståndarmål som i grund och botten ickemålchanser vill jag som motvikt framhålla vad som är riktiga målchanser och det är vad först Taube och sedan Ingves står för vid ställningen 2-3, det vill säga bra avslut från nära håll. Dessvärre involverade båda situationer även en målvakt med mer än hyfsade reflexer och att inget av dessa två avslut satt är det slutgiltiga beviset på att lagen om alltings jävlighet faktiskt existerar. Men visst, det handlar ju till syvende och sist om att göra flest mål vilket Halmia bevisligen inte gjort. Vad jag vill komma till är emellertid att dessa svackor har ISH haft på senare år och de har varit ganska identiska. 2012 höll man på att tappa en säker serieseger efter fyra raka utan vinst i september, eller var det rent utav fyra raka förluster? Oavsett vilket, då som nu var man inte nämnvärt sämre än sina motståndare. Förra säsongen var det sommarens åtta raka utan vinst och spelmässigt var det samma visa igen, det var på sin höjd lite lojt emellanåt men rent generellt var man inte sämre än sina motståndare.
Vad som kan uppfattas som lite ångestframkallande är att svackan kommit i säsongsinledningen och inte i ett senare skede. Men för att vrida och vända ytterligare lite på den osköna oförutsägbarhet som råder inom fotbollens stundom osköna värld så vill jag
påminna om försäsongen förra året som i mångt och mycket även den präglades av ångest men när väl serien drog igång såg det annorlunda ut. Årets försäsong såg väldigt mycket mer positiv ut men hur det har sett ut sedan behöver knappast kommenteras ytterligare. Jag vägrar att ta ordet kris ur min mun och så kommer inte att ske förrän Halmia är sämre än sina motståndare även rent spelmässigt. Att så skulle ske har jag väldigt svårt att se, så istället väntar jag på vändningen.
Den kommer.