Krönika: Etableringen av ett derby
"Det var inte bara att dom tog sig förbi oss alldeles för lätt, dom försvarade sig dessutom skickligt och det tog lång tid för oss att lyckas bygga ett fungerande anfall och få bollen på mål."
Det här var en av dom matcherna som jag bestämt innan säsongens start att jag ville se på plats. Det är alltid speciellt att se premiärmatcherna med nykomlingarna till Allsvenskan och ännu mer speciellt när det är ett lag som Varberg.
Det sades innan match av en kommentator att det är lite derbykänsla mellan Elfsborg och Varberg. Den som vet något om relationen mellan dessa två städer vet att det absolut är ett derby, mer så än mellan Elfsborg och Falkenberg. En kamp mellan två städer vars innevånare har en hel del med varandra att göra men vars relation inte alltid är smärtfri. Det må vara den första matchen lagen emellan, men tro mig detta är etableringen av derby som bara väntat på att spelas.
För min egen del har jag släkt i Varberg och har spenderat mycket tid där under min uppväxt. Att då Varberg äntligen tagit sig upp så vi kan mötas i fotboll är en ynnest.
Det enda som då kunde gjort gårdagens match bättre hade ju varit om dom kunde haft den fina stilen att förlora.
Skämt åsido så har dessa nykomlingar visat med all tydlighet att dom inte är i Allsvenskan som tillfälliga turister och min förhoppning var att Elfsborg skulle respektera den förmågan och inte gå ut försiktigt.
Varberg spelade uppoffrande och sprang som galningar för varandra och samtidigt slarvade vi en hel del i första halvlek och gav dom luckor för passningar och avslut. För mig tydde det antingen på den förbjudna underskattningen eller på att vi inte gjort vår läxa. Förvisso har vi inte många dagar mellan matcherna på oss men detsamma gäller för våra motståndare och Varberg gick ut med större förståelse för uppgiften. 1-0 i 8:e på ett blixtsnabbt anfall bevisade det.
Det var inte bara att dom tog sig förbi oss alldeles för lätt, dom försvarade sig dessutom skickligt och det tog lång tid för oss att lyckas bygga ett fungerande anfall och få bollen på mål.
Den korrekt dömda straffen och felfria avslutet till 1-1 av Karlsson gav oss det andrum vi behövde för att kunna samla oss i paus.
Och samlade oss gjorde vi. I andra halvlek tog vi över. Varberg fick förvisso fortfarande hålla bollen mycket men det var vi som hotade. Alms mål i 67:e var en läckerbit och Karlssons volly i 72:a var världsklass.
Det bittra var ju här att vi fortfarande lämnade luckor och att Varberg var skamlöst skickliga på att utnyttja dom i sin desperata kamp för att rädda poäng. 2-2 på giftigt avslut i 70:e och sedan då det vansinnigt bittra och onödiga 3-3 i 96:e. Att släppa in en kvittering med knappa 30 sekunder kvar av matchen är smärtsamt och när det dessutom kommer i ett läge då vi äntligen kunde ha minskat avståndet till Norrköping gör det till en riktig pungspark.
Dock förlorade vi inte och vi är därmed fortsatt obesegrade på hemmaplan i år och vi har dessutom ännu inte förlorat en match med Tim Rönning i mål. Våra skyttar har verkligen hittat självförtroendet och även om det hade varit väldigt skönt att få ta sig ännu närmare toppen istället för att bli omsprungna av Malmö FF så är vårt läge på inget sätt desperat. Och dessutom finns nu ett nytt derby att se fram emot.
