Krönika: ett fotbollens I-landsproblem
Vi har gnällt r-varna av oss i några veckor nu men ändå parkerar HBK på en första plats i tabellen.
CMORE:S kommentator Patrik Westberg tyckte att HBK:s spel var ganska kass igår vad jag förstod. Hm. Han kan inte ha sett klubben mycket i år. Själv tyckte jag att matchen mot Ljungskile var ett klart fall framåt mot hur det sett ut på sistone. Men det finns såklart detaljer att fila på.
Halvvägs in i första halvlek lyfter det bland publiken på Örjans vall. Ett par avslut, en hörna och för första gången i matchen skapar klubben lite tryck. AVSLUT har en tendens att skapa just det. Liksom de skapar energi och dynamik. Spelet blir inte lika statiskt. Något att ta fasta på, HBK!
Liksom att släppa bollen I TID. Innan motståndarna hinner samla sig. Det blir ju liksom så mycket farligare då. Små detaljer men ack så viktiga. Annars fanns ju det mesta där – en helt annan löpvilja och aggressivitet än tidigare.
Andreas Bengtsson Garrincha snurrade friskt på sin vänsterkant i första halvlek. Bäst på plan då.
Alexander Henningsson Bale ägde högerkanten i andra och lär ha spelat till sig en plats i startelvan framöver.
Sead var åter bara Haksabanovic och det räcker gott så.
Fredrik Liverstam är våran egen ”king och legend” fast han behöver inte säga det själv – vi fattar ändå.
Ruud Tveter – stor och tung men ändå stundtals teknisk briljant. Jag är - i motsats till Alexander – mållös!
Och Marcus Johansson! När passningen väl blir rätt så blir den jävligt rätt. Vilken macka!
Vi har gnällt r-varna av oss i några veckor nu men ändå parkerar HBK på en första plats i tabellen. Det är väl sådant som måste definieras som ett fotbollens I-landsproblem? I så fall har jag det gärna.
