Krönika: Ett lyft för Elfsborg
"Vi vann för att vi var det bättre laget och för att vårt spel fungerade än lite bättre den här gången."
Igår var en bra dag.
För mig personligen var det en dag som förde med sig ett stort steg framåt i min profession.
För min dotter var det en dag där hon fick besöka en strand för första gången i sitt liv, även om själva vattnet får vänta ett tag till.
För Elfsborg var det en dag som inte bara blev den då vi tog årets andra seger utan också årets första storseger med slutresultatet 1 – 4.
Dalkurd har inte haft en lysande första säsong i Allsvenskan hittills. Det är ju i regel alltid svårt för nykomlingar i högsta serien att lyckas hävda sig mot det betydligt mer vana motståndet. Östersund är det tydligaste undantaget från den regeln och lyckades förvånansvärt bra sin första säsong i högsta ligan. Lite ironiskt då kanske att den enda segern som Dalkurd hittills kammat hem var just mot Östersund den 8 april i år.
Sedan dess har detta lag hotat och gjort det svårt för nästan alla dom mött men inte lyckats hålla hela vägen ut, ibland bara genom små misstag som motståndare varit kloka nog att utnyttja. Inte helt olikt det mål som Daniel Gustavsson bombade in i 50: e minuten på en oklok retur från Mohlin i Dalkurds mål.
Jag vill dock inte hävda att Elfsborg vann på grund av Dalkurds misstag. Vi vann för att vi var det bättre laget och för att vårt spel fungerade än lite bättre den här gången.
Ja, Dalkurd vann statistiken i bollinnehav och i hörnor, och sett till antalet avslut var vi kanske inte det mest effektiva laget någonsin. Men viktigare är att vi lyckades få iväg 21 avslut varav 8 på mål istället för att trassla in oss i anfall som inte leder fram till något annat än att vi lämnar över bollen till motståndet (vilket varit en alltför vanlig företeelse i år och flera år innan). Målen vi fick in kom dessutom på betydligt snabbar anfall än vad vi lyckades med i till exempel matchen mot IFK Göteborg.
Och vilka mål sedan.
Kaibs inlägg och Jebalis placering och häng var perfekta: 0 – 1.
Jebalis stenhårda avslut som Mohlin inte lyckades styra någon annanstans än rätt till Gustavsson: 0 – 2
Jebalis passning till Lundevall som dribblade på sitt finurliga sätt och avslutade kyligt som få: 0 – 3.
Karlssons osjälviska passing till en framrusande Dyer som tryckte till bollen på ett helt omöjligt sätt för målvakten att ta: 1 – 4.
Plumben i protokollet måste sägas vara det bolltittande försvaret på Dalkurds mål. Förvisso var det väldigt smart spelat av hemmalaget och inte överdrivet lätt att försvara sig mot men Elfsborg kunde gjort det bättre och det var ett onödigt mål att släppa in, ännu en gång på ett inlägg.
Viktigare än det, kanske det viktigaste av allt igår, var att anfallen fungerade. Elfsborg fick känna att spelet fungerade så pass bra att det ledde till en seger. Vi fick känna att vi kunde hantera en motståndare så väl att det inte bara blev ett mål utan fyra. Sådant bygger självförtroende och det är alltid en så oerhört viktig del i att få en spelidé att fungera. Man måste kunna känna att det fungerar för att kunna tro på att det skall fungera även nästa gång.
Igår var en bra dag.
