Krönika: Europeisk undergång
Jag avskyr hedervärda förluster. Jag gillar förvisso inte alls när Elfsborg förlorar men om skälet till nederlaget är att vi helt enkelt varit underlägsna är det lättare att bära
Så kan man säga att att den här gången var dom bättre än oss men nästa gång är vi bättre än dom. Vid hedervärda förluster, alltså förluster i matcher där vi borde och förtjänade att vinna, vad säger man då?
Det är uppenbart att Elfsborg hade intentionen att åtminstone inleda matchen defensivt. På en såpass okänd arena är det faktiskt en ganska klok strategi, framförallt eftersom våra defensivt inriktade spelare är väldigt skickliga på det dom gör.
Dock blir det problem.
Vi försvarar oss men lyckas inte hålla i bollen vilket resulterar i att vi rakt igenom första halvlek får spendera större tiden med att jaga.
Det har sagts tidigare att Elfsborg inte gillar att behöva jaga efter bollen och det är väl förvisso sant men å andra sidan finns det väl inte så många klubbar i världen som gör det.
Mer precist tror jag det är att säga att Elfsborgs spelfilosofi och tycke inte ligger åt det ensidiga spelet. Med andra ord är det hämmande för laget om spelet i en match blir ensidigt defensivt (vilket inkluderar passningar hemåt inom laget) eller offensivt. Det är detta behov som gör Elfsborg så beroende av, och så starka, på mittfältet.
Mot Rio Ave var första halvlek helt och hållet defensivt inriktad och det blev ett problem. Och kunde ha blivit ett ännu större problem om det inte varit för Kevin Stuhr Ellegaard. Hans höfträddning i 18:e och panterräddning i 88:e såg faktiskt ut att kunna ta oss vidare till gruppspelet.
Vidare påverkade den relativa trögheten av gräsmattan tydligt spelet under första halvtimmen för Elfsborg. Passningar blev många gånger alldeles för lösa och bollen liksom fastnade i gräset så att Rio Ave kunde ta tillbaka den. Detta betydde att många bra idéer, som på Borås Arena mycket väl kunde ha blivit mål, rann ut i ingenting.
Märk väl att detta inte skall ses som en ursäkt, som att jag skyller på planen, för ett topplag som Elfsborg borde kunna lösa ett sådant problem tidigare än i andra halvlek.
Allt med Elfsborg blev bättre i andra halvlek. Spelet var inte längre lika ensidigt och det märktes så tydligt att di gule trivdes bättre på planen.
Det fanns bara tre negativa saker.
1. Några av spelarna hade sprungit sig trötta och kunde inte längre satsa så hårt som kunde ha behövts.
2. När vi närmade oss slutsignalen ville man på planen försvara istället för anfalla. En förstålig tanke men oh så riskabel.
3. Ellegaards enda riktiga miss för dagen.
1-0 i 92:a minuten. Kalldusch.
Och strax därefter är vi utslagna. Att återhämta sig efter sådant är i det närmaste omöjligt att göra på en och en halv minut.
Vi hade chansen att avancera mot europeiska höjder men förlorade på nesligast möjliga sätt.
Vi blev inte överkörda utan var likvärdiga och till och med ibland bättre och sen råkar dom lyckas.
Jag avskyr verkligen hedervärda förluster.
