Krönika: För den stolta tröjan
Ikväll är det dags för derby. För revansch, för svart, för gult. För livet, för kärleken, för passionen. För Ivan.
Jag har extremt svårt att uppskatta derbyn. Rent generellt tycker jag givetvis att det är underbart. Historiken, rivaliteten, anspänningen. Men när det kommer till kombinationen AIK och derbyn så har jag endast ångest. Speciellt på senare år då AIK varit huvudstadens odiskutabelt bästa lag. Känslan av att vi har allt att förlora har blivit standard och när våra antagonister till och med firar oavgjorda resultat som ett SM-Guld så bekräftas ångesten ännu mer.
Oftast kommer den krypande dagen innan. Gärna runt läggdags. I huvudet spelas olika scenarion upp. "Vad händer om...?", "Mörkar Alm angående Henok...?", "Vem ska spela mittback...?" - och så avslutas det alltid med tanken; "Tänk om vi förlorar..."
Jag hoppas att spelarna i AIK inte tänker som oss supportrar. Nyckeln till att vinna derbyn är att hantera pressen på rätt sätt och våga spela fotboll. Man kan prata hur mycket man vill om att vinna kampen, stå upp i duellerna och skicka rätt signaler. I grund och botten måste man vara smartare och bättre på att spela fotboll. Om matchen endast handlar om kamp och dueller så kan det sluta hur som helst. Om AIK spelar som AIK kan, då ska det bara kunna sluta på ett sätt...
Vi minns bortaderbyt mot Djurgården förra säsongen. AIK spelade ut. Vågade rulla boll. Vågade utmana. För att väcka ett negativt minne så behöver vi inte spola tillbaka tiden särskilt långt. I cupderbyt mot Hammarby struntade AIK i allt som man pratat om inför säsongen. Passningsspel blev till långbollar. Kreativitet blev till ångest. Tempot var lågt och Nanne Bergstrand kunde relativt enkelt utmanövrera Andreas Alm. Det får inte ske ikväll.
Henok Goitom hit och Kennedy Bakicioglu dit. Det är visserligen AIKs, respektive Hammarbys, otvivelaktigt viktigaste spelare i det offensiva spelet som nu ser ut att missa derbyt. Men jag tror i ärlighetens namn att Hammarby skadas mer av Kennedys frånvaro än vad AIK gör av Henoks. Det finns med andra ord väldigt få bortförklaringar denna gång. AIK ska vinna detta.
Men hur?
Den första nyckeln heter Nabil Bahoui. I Henoks frånvaro vilar att tungt ansvar på Nabil och känner vi honom rätt så älskar han de stora matcherna. Det pratas om Inter, det var nära med Real Sociedad. Visa varför!
Den andra nyckeln stavas innermittfält. Förra gången AIK mötte Hammarby så vann gästerna den kampen. Oavsett hur Andreas Alm formerar det centrala mittfältetet så krävs det att man är smartare än Hammarby ikväll. På ren styrka är Hammarbys innermittfält svårslagna. På det fotbollstekniska ska AIK vara bättre.
Den tredje, och viktigaste nyckeln, heter Norra Ståplats. Idag gäller den nyckeln för hela arenan. Oavsett minut, oavsett resultat så ska läktarna idag, mer än någonsin, agera hjärta och lungor åt det svartgula laget. För den stolta tröjan. För svart. För gult. För livet, för kärleken, för passionen. För Ivan.
