Krönika: Förbannelsen är bruten
"Inte bara fick jag åter se mitt älskade Elfsborg utan dessutom fick jag en bekräftelse på att den utveckling som tickat på under hela våren inte har avstannat utan istället tagit flera steg framåt."
Örebro mot Elfsborg. ÖSK mot IFE.
Varje år ställs vi inför bortamatchen mot dessa Närkes kämpar i vita tröjor och svarta byxor. Varje år när jag försöker räkna möjliga poäng att samla in tar jag alltid bort tre för detta möte. Elfsborg vinner helt enkelt inte på Behrn Arena. Det var länge samma sak med Helsingborgs Olympia och Kalmar FF:s Guldfågeln Arena. Platser som vi av någon egendomlig anledning aldrig klarade av att erövra, hur överlägsna vi än vid tillfällen under matcherna.
Å andra sidan skall det sägas att just ÖSK inte vinner på Borås Arena. Detta i sin tur gör dom två mötena till ett årligt skämt mellan mig och en av mina bröder då det fallit sig så att han håller på Örebro. Det är naturligtvis för tidigt att säga om Örebro kan lyckas återföra balansen genom att ta poäng mot oss i Borås men just nu kan jag ärligt säga att jag bara njuter av att sitta på tre poäng jag längtat efter i många år.
Och detta dessutom som ett perfekt plåster på såren efter vårt herrlandslags blytunga förlust mot England i VM. Inte bara fick jag åter se mitt älskade Elfsborg utan dessutom fick jag en bekräftelse på att den utveckling som tickat på under hela våren inte har avstannat utan istället tagit flera steg framåt.
Minns att den första delen av Allsvenskan avslutades med en trematchersvecka där vi spelade en oavgjord och vann två och skaffade oss lite extra kraft inför semestern.
Igår kom det in ett rörligare Elfsborg än någon gång tidigare på säsongen. Det jag längtat efter har alltid varit ett lag som spelar som om alla delar är en del av en löst sammansatt gemensam organism, en symbios av gulsvart teknik och spelförmåga. Igår kom vi närmare detta än jag ärligt talat trott varit möjligt i år. Passningarna var långt mer precisa och eventuelle bollmottagare rörde sig och skapade passningsmöjligheter istället för att frustrerat vänta på andra sidan av en mur av motståndare. Öppnande löpningar i maxfart trots tryckande hetta och inte minsta blick ner i backen trots ett underläge som höll i sig förbi minut 82.
Örebros mål kom för övrigt vid det enda tillfälle fram till dess som Elfsborgs defensiv stod stilla och mot det strålande anfall som hemmalaget bjöd på fanns det inget stillastående spelare kunde göra. Frågan jag ställde mig vid tillfället var om detta misstag skulle komma med ett alldeles för högt pris. Frågan blev inte mindre aktuell när vi fick ett mål bortdömt och jag fann mig själv önskande att vi kunde införa VAR även i Allsvenskan. Kanske hade vi ändå fått målet bortdömt men det hade åtminstone varit tydligt varför och det hade då, åtminstone för mig, varit lättare att acceptera.
Men sen kom han då in, målkungen i gulsvart, Viktor Prodell och förvaltade två bollar från vår assistkung Simon Lundevall. En hörna och ett inlägg inom loppet av två minuter och segern var vår. En seger vi väntat länge på och det efter en match som visar att Elfsborg verkligen och äntligen är på gång. Förbannelsen är bruten.
PS
VAR fungerade väldigt väl i VM och även om det då och då ropades i onödan efter det kan jag inte se det som något annat än ett experiment med positiva resultat. Min röst är på att Allsvenskan omgående skall investera i VAR och sedan handlar det bara om att domarna behöver lära sig att använda sig av det på ett balanserat och ansvarsfullt sätt.
PPS
Det var ett fantastiskt VM av Sverige. En kvartsfinal i ett mästerskap ingen ens trodde att vi skulle lyckas kvala in till. En insats som gav mig hopp om framtiden för herrlandslaget. Tack för glädjen och tack för drömmarna. Vi ses i höst igen.
